Göteborgsposten – 3 juli 1866, sida 2

A33 — Och hvad svarade han då? Det var väl något som ej var att tänka på? — Han svarade så obestämdt. I — Då är det ju ännu ett hopp ; men herre Gud, du maste tala med honom en gäng till. — Det skall jag gerna göra, men han kommer nog eljest sjelf i hag det. I — Din far är visst en riktigt klok man. I — Jag skulle tro det. — Men saordig, kan jag tro. — Ja, han talar icke mycket. — Men så är det väl kärna i hvad han säger; och så lider han väl icke dem som lata tungan löpa beständigt? — Ja, det gjorde jag. I Nej icke dem som tala alltför mycket. Han säger att den talar mest som minst vet och att den som aldrig tiger sällan farer med I sanning. — Såå? — Ja, men vet du hvad, när man rätt betänker det så är det likväl riktigt i alla tall? — Det är det visst. — Din far är väl också en ansedd man hos folket i trakten? — Han besöker så sällan andra. — Och hvarför det?