Göteborgsposten – 3 juli 1866, sida 2

iinnii UUUUUU neller ej minnas att jag någonsin legat i en sSålan säng. — Och huru befinner du dig nu? — Åhjo! Men jag kan ej så noga säga lå jag så nyss vaknade. Jag mirker nog att ännu är dugtigt stel i kroppen och det mer grulligt i mitt hufvud; men det ger ig väl fram på dagen oc h jag får vill se till tt jag kan släpa mig ett stycke vidare på viisen. Du skall nu ha så mycken tack bade för wsrum, mat och för drick. Gunnar satt och lekte med fällknifven ch så började han göra skäror med den i sänganten. — Jag tror det är bäst du håller dig vid 1 sade han slutligen, nu skall du axt få in frukosten. slag böjde fram för att kyssa honom handen ; men Gunnar hade redan rest sis och gick ut. Straxt deretter kom Lif in i app med maten. — Jag hör det står dåligt till med dig — Ah, det blir snart bra, vill jag hoppas, ych så har din far också varit så god att tilläa mig ligga öfver här i dag. Dade han ej något mer? — Huru kunde jag väl vänta det? Talte du med honom i gär nsie Lif?