Göteborgsposten – 2 juli 1866, sida 2

VNCIISCIK ÖDLCIMIIUCUHöI dl IIOCII IICUICI, HUl ÄÅlluO, en general som städse haft otur, stötte vid Custozra på österrikiska armeens center och var för svag; konungen som nu skulle vända till hans hjelp hade svårt för att rädda honom och råkade sjelf i trångmål: allt nog, första intrycket af berättelsen om detta slag är, atts italienska trupperna slagits modigt, att besalhafvarskapet skötts på ett tappert men ingalunda lugnt och besinningstullt sätt och att de enskilda truppernas ingripande i hvarandra ingalunda varit punktligt. Ändamålet med italienska armåens marsch från Grito ötver Roverbella mot Albarado emellan Legnago och Verona var, såsom redan i går omnämndes, att hjelpa Cialdini som med armåens högra flygel skulle tränga öfver Po vid Polesella och öfver Saletto gå emellan Legnago och Padua, för att på aftonen uppträda bakom Albaredo. Med hans tillhjelp skulle man sedermera gå öfver Etsch, passera omkring fästningarne Legnago och Verona och sedan angripa den sistnämnda i ryggen, medan Durando angrepe Peschiara. Vid Albaredo flyter. den frän norden kommande Alpone. Något nedanför Arcole rinner den något längre ned i hbtsch. Här är en klassisk mark: här gjorde general Bonaparte den djersva rörelse, hvilken år 1796 efter trenne slagtningsdagar, som benämndes efter Arcole, afslutade sälttåget. — Victor Emanuel trodde att österrikarne skulle så länge låta uppehålla sig at Durando emellan Verona och Peschiera, till försvar af den vigtiga vägen mot Castelnovo i höglandet, att han sjelf skulle kurna smyga sig igenom från Roverbello mot Alba: nedo. Men erkehertig Albreckt angrep så häftigt den i styrka mycket underlägsne Durando, att han icke kunde hålla stånd ensam och konungen måste uppgifva sitt egentliga ändamål, för att komma Durando till hjelp. Till detta ändamål besatte nu italienarne en punkt i vester vid Montevento vid chaussn från Valeggio till Castelnovo och en annan i öster vid Custozza vid chaussen från Valleggio till Sommacampagne. Om dessa båda vigtiga punkter hvälfde sig striden, och dagen var atgjord, så snart österrikarne hade tagit dem båda. Då Custezza var förloradt, anträdde konungen återtåget. De höjder hvilka norrut beherrska slätterna vid Valeggio och Villafranca äro de nyssnämnda höjderna vit Montevento och Custozra. Då österrikarne i det förskansade lägret vid Verona gissat Victor Emanuels plan gjorde de en frontförändring. Erkehertig Albreckt angrep italienarnes defensivställning från Salionze och Montevento till Custozza, tog slagtningens nyckel Uustozza med storm, dref konungen tillbaka till Mincio, alldenstund slätten trån Valeggio till Villafranca icke bildar någon hållbar position för en arme på återtåg. Konungens ätertåg försiggick i god ordning; 600 sängna österrikare fördes at italienarne till Milano. Det sår prins Amadeus fått är så obetydligt, att det icke hindrar honom från att deltaga i de följande krigsoperationerna. General Cerale skall redan vara död; en annan general, Villarey, föll på ärans fält. Ytterligare tem andra generaler blefvo sårade. Italienarne, som på aftonen efter slagtningen blott hade qvar Goito och Valeggio, hade likväl fast beslutat att energiskt försvara såväl Puncte Volta, Cavriara och Solferino som äfven Goito, för att derifrån ega en ny utgångspunkt. -Pays lemnar följande krigskronik öfver T höglandet kring Gardasjön: År 1796 Bonapartes seger vid Arcole; 1800 Brune levererar österrikarne en slagtning vid Pozzolo; 1814 prins Eugene vinner vid Roverbello sin sista seger; 1848 slagtning vid Goito och Custozza, 1859 slaget vid Solferino och nu slutligen slaget vid Custozza. Man finner att denna jord är gödd med blod! Det uppgifves att orsaken hvarför Cialsdini icke under striden passerade öfver Po skulle varit den, att han i rätt tid blifvit underrättad om sakernas ogynnsamma vimdning soch dertör icke hållit det för rådligt att pasI sera floden. i Italienarnes egna krigsberättelser ljuda, såsom naturligt är, vida mindre mörka än man saf de från Österrike emanerande skulle kunna tro. Ett officielt telegram har ingått till den sitalienske charg daffaires i Köpenhamn och sär af följande lydelse: Underrättelserna från Jarmeen äro förträffliga. Händelserna af d. 24, som nu bättre kunna öfverskådas, gilva god torhoppning om senare tramgång i kriget. Österrikarnes förluster ha varit betydliga; älven de voro nödsakade att draga sig tillbaka och kunde icke oroa vår tillbakagående rörelse, hvilken försiggick i fullständig ordning. Från Preussen ashöres intet märkligt annat än att den stora bönedagen för krigets lyckliga utgång derstädes hölls d. 27 d:s. Det ser ut som om Preussen äfven hos vår Herre skulle sökt att komma i förväg. Österrikarne ha väl äfven anordnat en tillställning i samma väg, men det är blott en procession från alla Wiens kloster och kyrkor till kyrkan Mariahilf. I högtidligheten skulle deltaga alla and