Göteborgsposten – 2 juli 1866, sida 2

UKALUO 8.) DS ua VUIILC al bd 10114d1II1110 Deskaffenhet, att de ej ens kommo sig för att på den korta jernbanan till Dresden transportera sina trupper för att förekomma sachsarnes brädstörtade tillbakatäg. Att ett försvar af den så fördelaktiga terrängen emellan Meis sen och Pirna åtminstone legat i de sachsiska generalernas afsigt, bevisas af jernvägsbroarnes sprängning 0. s. v. Det heter för öfrigt, att kommissariatets usla tillstånd vid den österrikiska armeen varit en af orsakerna till dess overksamhet. Den som erinrar sig de oerhörda försnillningar, som under italienska kriget vid denna armå egde rum, skall icke finna denna uppgift alldeles otrolig. I Österrike är nedslagenheten öfver den framgång preussarne hatt mycket stor. Särskildt nå oss skildringar upptyllda af den bittraste smärta öfver staden Reichenbergs besåttande. Man har nu funnit att icke ens i Prag kunna dervarande skatter anses vara i säkerhet. Bland annat har man således ansett för bäst att föra domkyrkans prydnader och den helige Nepomuks, Böhmens skydspatrons, reliker söder ut. — Förmodligen har äfven konungens af Sachsen dyrbarheter, af hvilka en del består at de utmärktaste målningarne i Dresdenergalleriet, blifvit förda samma väg. Det må här anmärkas, att hela Dresdenergalleriet genom ett slags proformaköp blifvit af kungen försåldt till drottning Victoria, på det att preussarne icke måtte komma åt detsamma. I Sachsen skulle enligt samtliga korrespondenters försäkringar en ganska vänlig stämning mot preussarne råda. Att det dock ej är så alldeles sannt hvad korrespondenterna berätta, framgår deraf, att preussiske generalguvernören i Sachsen, Milbe, förklarat hela landet i belägringstillstånd. Tillika göras alla sachsiska värnepligtige uppmärksamme på att de som lemna landet och begifva sig till den sachsiska armeen hemfalla under krigslagens hela stränghet. Detsamma gäller om dem som äro dem behjelplige dermed. — I Dresden har i följd derat herrskat den största rörelse. I Paris har italienarnes olycka framkallat ett mycket lifligt intryck, och Italiens anhängare äro nedslagne. — Man tänker sig för öfrigt möjligheten at att italienska armeen blefve alldeles krossad inom fästningsfyrkanten och att österrikarne återtoge Lombardiet. Kriget skulle då, fruktar man, antaga sädana dimensioner, att det kunde bli en existensfråga för Napoleonska dynastien. Constitutionnel har nyligen innehållit en hotande artikel emot Belgien derför att inom detta land tidningarne skulle tillåtas predika konungamordens berättigande. hn liten skämttidning som utkommer i Belgien lärer nemligen haft några uttryck som kunnat tydas så som Constitutionnel gjort. Emellertid har nu åtal anställts mot den åsyftade artikeln. — Men tror i Paris att artikeln i Constitutionnel skall vara afsedd af Napoleon att bringa den Belgiska frågan, om hvilken förr varit mycket tal, på tapeten. Det berättas att kejsarinnan med den kejserlige prinsen besökt franska banken, hvarvid hon åt bankdirektörerna grefve Pille Will och baron Mallet, båda förut bekanta som orleanister, öfverräckte hederslezionen. General Beauregard, bekant från amerikanska kriget, befinner sig på besök i Paris, Han är direktör för en af de förnämsta Jernbanorna i sydstaterna och har för dennas räkning rest till Europa. Från Spanien låta underrättelserna högst oroande. En utförligare berättelse om upproret i Madrid föreligger nu. Man inhemtar at densamma, att större delen at ett i kasernen San Gil, belägen 1,500 fot från kungliga palatset, förlagdt reg:te gjorde uppror. Striden började i kasernen, enär icke alla soldater ville deltaga i upproret. Sedan de trogna soldaterna blifvit besegrade infann sig en del folk i kasernen och fingo vapen at de upproriska. Soldaterna i en närbelägen kasern lyckades man att hålla neutrala. Insurgenterna spridde sig öfver hela staden ropande: Lefve Prim! Lefve friheten! Hade insurrektionen koncentrerat sig på ett ställe skulle den ovilkorligen segrat, ty äfven pöbeln, ja tillochmed borgrarne, hade följt artilleristernas exempel. Väl hundra barrikader uppkastades på gatorna och blefvo väl försvarade. Striden var ytterligt mördande. Antalet döda på båda sidor uppskattas till 1,000. Icke mindre än 1,700 personer häktades och 137 af dessa äro redan skjutna. Från Ryssland uttalas i Journal de S:t Petersburg deu öfvertygelsen, att Italien ej kan gentemot Preussen ha förbundit sig ull att fullfölja kriget tills Österrike blefve totalt besegradt, alldenstund kejsar Napoleon i sådant fall skulle, enligt sin förklaring, tvingas att deltaga i striden, emedan jemnvigten i Europa vore hotad. . Ryssland förnekar för öfrigt alla rustningar. Det har blott uppsatt observationskårer vid gränserna, för att hålla sig sjelft utom striden, hvilken det ur civilisationens synpunkt sedt beklagar. TA ÅA manila harättaa att man vn