IIxarjehanda. Notabel resande. Med uorrifrån kommande blandade bantåg anlände i Ondsdags afton till Jönköping en liten, ljuslätt, elegant klädd ung man, som uppvaktades af en uniformsklädd herre. Utkommen från bangården syntes han röja lust att taga logis på Stora Hotellet; men på ledsagarens anvisning styrde han kosan uppåt Förstaden och vidare till Hotell de Cell, der hun behagade tillbringa natten, samt afreste följande morgon med söderut gående tåg. Den noble främlingen var ingen mindre än Ladoptivsonen till baronen v. Essen i Danmark och arftagare til Ovesholms säteri i Skåne, baron Carl Platen-Bäärnhjelm, Söderholm-Lloyd, Falk v. Essen4. Med djup indignation hade Hr Baronen omtalat ett litet krakel, hvari hans oärliga betjent försatt honom under ett besök i Vadstena. Hr baronen, som nu reste på statens bekostnad, begagnade för sin räkning en täckt vagn och målet för denna utflykt afsag till en borjan Kristianstad, hvars länsstyrelse sannolikt befullmäktigar Hr Baronen att tillbringa ytterligare en tid på Karlsborgs fästning för ett ännu noggrannare studium af fortifikationsväsendet. Hr Baronen beklagade, att tiden ej tillät honom taga Jönköpinus vackra omgifning i betraktande, liksom den ej heller medgaf honom att -helsa på hos några personer, hvilkas bekantskap han gjort Lunder en satans agreabel badsejour i Söderköping sommaren 1860, Prononciationens hemligheter. Vid ett värdshusbord satt en handelsexpedit och pratade förfärligt om sina resor. Det är ändå besynnerligt, sade han bland annat, i England talar man helt annorlunda än man skrifver, t. ex. Greenwich och säger Grinuitsch.s — Nå, kära herre, svarade en hedervärd borgare, hos oss i Sverige är det ju samma törhållande. Vi skrifva t. ex. sto, men säga märr.