Göteborgsposten – 30 juni 1866, sida 2

styrka i Böhmen skulle utgöra 10 armekårer om hvardera 40,000 man. Angående slaget vid Custozza berättas följande såsom fullt tillförlitligt: Första armåkåren under Durando, som mellan Goito och Peschiera passerat Mincio, stötte d. 24 Juni på österrikiska armåens hufvudstyrka under betäl af erkehertig Albrecht och sammandragen framför Custozza, Sommacampagna och Montenotto, hvilken var ojemforligt starkare än italienarno. Icke förty emotstod Durando hela dagen dessa öfverlägsna stridskratters angrepp med stort mod och mycken seghet, så att den österrikiske befälhatvaren mäste tro att hade med hela italienska armeen att göra. Victor Emanuel hade öfvergått Mincio vida längre ned, söder om Goito, och betann sig redan med 2:dra och 3:dje armåkärerna på andra sidan Villafranca, för att verkställa sm sörening med Cialdinis från Po väntade här. Då han erfor att Durando stött tillsammans med österrikarnes hufvudstyrka, vände han om för att befria första armekären och marscherade vid detta tillfälle under Veronas murar, i det man tillbakaträngde en österrikisk brigad i denna fästning. Det lyckades honom likväl icke att i rätt tid undsätta Durando och till en del förhindra denne härs stora förluster. Svärast led divisionen Cerale, avars befälhafvare befinner sig bland de sårade. Konungens ankomst tvingade emellertid österrikarne till ett strategiskt återtåg, tör att icke blitva tagna i flanken, och Durando kunde tillfolje häraf hålla sig qvar med största delen af sin kår på venstra Minciostranden. Blott tvenne divisioner bletvo trängda öfver floden. Italienska armåeen bär förtrastligt sitt elddop. Rörelsen mot Verona var blott en demonstration för att ditdraga osterrikarne och för Cialdini lätta Poötvergången, och denna manöver har fullkomligt lyckats. Florentinska börsen har helsat underrättelsen om slagtningen med en hausse. Det bör anmärkas, att slaget stod på årslagen al Solterinoslaget, d. 24 Juni.