Göteborgsposten – 30 juni 1866, sida 2

gåfvo sig, berättar D N., tre vänner ut till Haga med sina metspön, för att försöka sin lycka med att fiska i Brunnsviken. Ibland dem var en skräddare. Alla tre gingo ned till stranden i trakten af prins Gustafs minnesvård. Fisket lyckades så till vida, att två af vännerna plockade upp den ena aborren efter den andra, men den stackars skräddaren kunde ej på hela natten få ett enda napp. Detta förtretade honom till den grad, att han beslöt att ej kosta på aborrar och mörtar en enda mask mera. Han tog sig under tiden en och annan tröstedryck och höll derigenom modet uppe. Ilan fick en ny idö. Han beslöt i stället för att meta att göra vispar — men hvar taga ris och qvistar till dem? Jo, han finner helt nära metstället en ståtlig björk, men de lämpligaste qvistarne sutto högt uppe i kronan vid toppen. Han var icke rädd att göra försök att klänga sig upp, men halkade oupphörligt ned igen. Slutligen lyckades det honom efter mycken ansträngning att komma ända upp i toppen. Hunnen dit, hurrade han för att väcka vännernas uppmärksamhet på att han lyckats, hvarefter han öppnade en fällknit för att skära qvistar och börja sitt visp-arbete. Men var det krångligt och hade det haft sina svårigheter att komma upp i björken, så gick det deremot så mycket lättare att komma ned derifrån. Han lutar sig fram öfver en gren, grenen böjer sig undan, vår skräddare förlorar balansen och faller pladask ned till marken, der han blir liggande afsvimmad flere timmar. De begge vännerna esnade honom ali omsorg. Nu är han bra igen, men har icke lust att gå någon Lördagsnatt ut i IIagaparken.