————— — ——— —000ö— w — Jag ar från andra sidan tjillet, sva rade denne. — Det är styggt väder för en sotgängare i dag. — Ja, det är gudnås sannt, suckade främlingen med gråtmild röst; jag har nu gått nästan fyra mil i dag och har ej haft så mycket som en bit bröd att stoppa i munnen. Gud tröste mig, huru skall detia gå! Jag har blitvit både sjuk och genomvåt, och skall jag ut igen i natt i detta vädret, blir jag en tförstörd menniska. Jag har så ondt i foten att g knappt kan släpa den efter mig, och jag är så trött att jag knappt kan hålla mig uppe; men ville du härbergera mig i natt, så skulle jag tacka dig, tacka dig så många gånger alt — — Den främmande höll nu upp händerna för ögonen och tycktes ej kunna tala mera för gråt. Gunnar stod lutad mot väggen och såg på honom. — Det blir nog råd för det, sade han långsamt; men hvarför har du också gitvit dig ut i ett sådant väder? — Man måste väl ut när det ej är mer att förtjena der man kommer ifrån, svarade den främmande utan att se upp; finnes det ej mera bröd kan man väl ej letva af stenar.