afton, och som gå i kyrkan om Söndagen för att de skola kunna svärja destomera på Måndagen? Längtar du etter dem som blott begabba dig emedan du läser mer än de i Guds ord? Ack jag som trodde aw jag hade vaktat dig så väl från frestelse och synd! Lif böjde hufvudet ner mot bröstet och fick tårar i ögonen. — Nej, jag menade alldeles icke så, sade hon mildt och s:g honom i ansigtet; jig skulle DH nog komma att vantrifvas der du ej vore med, och jag skule aldrig kunna bli glad om du ej vore det. Gunnar hade emellertid åter påtagit wöjan satt sig ned vid bordet och blickade rakt framför sig. Ilan reste sig dock straxt igen. — Jag är så förunderligt turg till sinnes i afton, sade han och suckade; du får läsa litet för mig ur bibeln, så tär jag nog sinneslugn igen. Lit gick borttill skåpet och hemtade boken. Hon satt just och bläddrade deri då en vindpust plötsligt slog så våldsamt emot stugan att fönsterrutorna skallrade och dörren flög upp med brak. — Ilu, hvilket oväder! sade Gunnar och ryste. Ja, man kan nog has att tacka sin Gud för att man hur tak olver hufvudet