—— LLLWA — efter mitt giftermål med honom (pekande på kulle jag ha sagt er sanningen lika Öppet som jag nu 3b Jag var i bellof af penningar den gången, och Jag tog dem. den på sängen utsträckta gestalten) — Och kastade skulden på en annan? sade jag. Hon ryckte på axlarne. — Man är sig sjelf näirmast, sade hon. Det skulle ha varit obehagligt för mig, om det da hade blifvit bekant. — Men i himlens namn förklara er, sade Jag. Var det ni som hade sammankomster med Jocko i korridoren? Och den svarta klädningen ... näsduken? Hon drog upp ögonbrynen med ett spotskt smmdlecende. — Så ensaldigt! sade hon. Liksom om det ena fruntimret ej kunde för ett par minuter efterapa det andras driäigt, då hon derigenom kunde na sitt mal! Liksom om det ena fruntimret ej kunde taga upp det andras näsduk och åter lata den falla, om hon finge det infallet ! Min berättelse är nu nästan slut. Det uterstur mig endast att förtälja dig huru jag sökte efter Peg och huru jag fann henne. I ett helt är sökte jag förgäfves utan att komma