Tredje Sektionen. Denna sektion, som hade att behandla tulllörhållandena, hade tilldragit sig det största intresset, da icke långt ifrån hälften af mötets alla ledamöter hade slutit sig till den. Deltagarnes antal var dock ej mer än omkring 60. Grosshandl. Wallenberg föreslog här till ordf. hr Smith Petersen, som efter nagra invandningar mottog förtroendet, Sedan nu de från hvarje rike afgifna berättelserna om hvad som sedan första mötet i Göteborg blifvit i de olika länderna åtgjordt till de deiar, som denna sektion omfattade, blifvit upplästa, framställde hr Wallenberg följande 4 punkter såsom lämpliga föremål för mötets öfverläggning: l:o att mötet måtte uttala sig för tullfrihet å lissförnödenheter; 2:0 att de ömsesidiga lättnader i skeppsfarten, hvilka nu såsom undantagsfall gälla för skeppsfarten i Öresund för kusten mellan Falsterbo—Kullen å svenska sidan och för de till Köpenhamns, Helsingörs och Kjöges tulldistrikter hörande territorier å den andra sidan måtte komma att utsträckas till alla de tre rikenas kuster; 3:0 att mötet måtte uttala sig för införande i Sverige och Norge af den danska principen att et fartyg betalar lästagift endast efter innehafvande last; och 4:0 att mötet måtte verka för införande af det engelska skeppsmätningssystemet. Af dessa berördes under den härefter uppkomna diskussionen egentligen endast den första frågan, utan att likväl ens den kom till någon lösning, då mötet kl. half 2 upplöstes. Man var i allmänhet al den asigt, att det var olämpligt att uttala sig för principer. Danska talare, doc. Fredrikssen och grosshandl. Melchior, ville bellre att man skulle gå något mer praktiskt tillväga och uttala sig för en handelstraktat, för att småningom framskrida i frihandelsriktning. Danmark kunde under sina betryckta förhållanden ej nu taga några raskare steg på frihandelsbanan. Prof. Holst, äfven dansk, ville icke ens någon handelstraktat, utan önskade att mötet skulle uttala sig för tullfrihet endast på några bestämda artiklar, såsom spanmal. malen och omalen, fisk, färsk och saltad. jernoch trävaror. Ifrån svensk sida upptogs af general-tulldirektör, Bennich och grossh. Muren frågan om en handelstraktat. Dessa förklarade att traktater i allmänhet vore en nödfallsutväg, som man j gerna borde inläta sig på. Diskussionen slutades med förslag om tillsättande af en komitt, som dock ätertogs på ordförandens framställning, att de som nu deltagit i densamma skulle sammanträda såsom i dag kl. 8 s. m. för att närmare formulera sina propositioner, som under det följande sammanträdet skulle tagas under vidare öfvervägande. Prof. Holst ansåg det ej lämpligt att ingå i detaljer, emedan då hvarje land skulle börja se på sina fördelar och detta kunde leda till obehagligheter. Hr Bennich ryckte dock in på en speciel fråga och ville derpå hafva svar ifrån dansk sida, nemligen om bränvinssmugglingen från Danmark på Sverige. Han visade att ehuru nu i Danmark endast gifves restitution af skatten och ingen premie såsom förut vid export af varor till Svege, så hade dock den danska producenten så stor fördel öfver den svenska som produktionsskatten utgör i Sverige, och alltså en stark uppmuntran till smuggling, till men för svenska statskassan. Denna smuggling kunde enligt hr B:s åsigt endast förekommas genom att danska tullkamrarne vid upplagsor— —