Göteborgsposten – 26 juni 1866, sida 1

var andra i staden som jag längtade att få räffa och jag hade aldrig kunnat lida hvarken honom eller hans lady. Emellertid gick jag. Jag fann honom i ett praligt utstyrdt hus i ett elegant qvarter, sastkedjad som en krumven och lemliist:el gammal invalid vid hans stol bredvid kaminen i hans sängkammare, medan hans muntra lady ilackade omkring ute och förstörde de penningar han si mödosamt sama. Den stackars gumle mannen var glad att se mig. Da jag talte med honom fann jag aut det ej fanns en tiggare på gatan mer viänlös in han. Han tillbragte sina dagar i ett vackert fängelse, och mylady var en så hardlrjertad sangvaktare som nagon hvilken bevakar en förbrytare. Sittande vid elden med en lampa, hvars att vi knappast kunde se ljus var så sv: hvarandras ansigte, medan vagnarne rullade förbi under fönstren och genljudet af dörrhamrarne från de bredvidliggande husen nadde oss, berättade han mig sitt lifs hemligheter sedan vi sist sågo hvarandra. (Forts Y