Göteborgsposten – 26 juni 1866, sida 1

regnig afton vandrade genom Londons gator. Vid asynen af de viilbekanta gamla ställena tänkte jag tillbaka till det förflutna. Jag tänkte undrande på hur det kunde komma sig att det ar aldrig blifvit likt som Peg gifvit mig och jag prisade mig lycklig ötver att min lust för ett krir ande lit gjorde mig vil passande till att förblifva en gammal ungkarl. Det var första aftonen efter min ankomst till England och jag föredrog en ensam vandring liksom jag uppsökte nagon al mina gamla vänner. Jug gick just genom en af gatorna i Westend, da jag blef hindrad att vidare genom en af dessa små folkskockni som uppsta när en dame äir i begrepp att stiga ur sin vagn i full baldrägt, för att flyga uppför trappan till ett hus der det gifves en bal. Husets fönster strålade och förstugudörren stod öppen. Det hade samlats en liten svärm och jag bler tvungen att stanna för att med de andra bevittna skådespelet. Damen var klädd med den största prakt och ljuset föll rakt på hennes ansigte. Till min förvåning igenkände jag Lucretia liszgibbon. Det kunde ej vara nagot mistag. Jag hörde af kusken att vagnen tillhörde mylady Humpururey och af honom fick jag ocksa hans hhrey adress. Jag vet ej hvarföre jag i detta ögonblick fick att besöka Giles Humprey. Det