Göteborgsposten – 23 juni 1866, sida 1

Och smalcende lade hon vid sidan af Pegs tallrik samma glittrande armband, som vi alla en afton hade beundrat på en fyllig hvit arm och som jag bad dig minnas, Tom. Pegs ansigte och hals blefvo purpurröda och hon sköt hastigt smycket ifrån sig i det hon yttrade med hes röst: — Det är ej mitt, lady bitzgibbon. — Mcn, min bästa, jag säger er ju att jag fann det liggande vid er dörr. Vid asynen af armbandet hade hvar och en upphört att tala, och efter lady Fitzgibbons upprepade påstående att hon funnit det vid Pegs dörr, blet rummet tyst som grafven. Mylady sjelf såg sig omkring som om hon ville fråga: IIVad är detta? och den person som talt vid sidan om henne hviskade henne nägot i örat. Den muntra brunettens ansigte förmörkades plötsligt och hon såg mycket förargad ut. (Forts.)