Göteborgsposten – 23 juni 1866, sida 1

Ett sadant iifventyr att tala om en julmorgor på landet, der man var niistan inspärrad af snöl var en ovärderlig sak. Så ifrigt hade de allesammans sysselsat med denna sak, att de glömt att sakna lady Fitzgibbon, som straxt derefter kom in klädd i sin nya morgondriigt af kashemir och med blomstrande kinder efter sin tidiga vandring I Hon trädde så muntert in att det var klart att hon ännu ej hört nagot om hvad som pas serat. knappt hade hon intagit sin plats vid bordet, förrän en dame vid sidan om henne hastigt började: — Har ni hört Jag har ingenting hört, svarade hon muntert, men det skall glädja mig att höra DH hvad det är, ty jag dör af längtan efter att höra nyheter. Men : 812 först, tillade hon i det hon plötsligt besinnade sig, först måste jag rättfärdiga mi Miss 0Shanghnessy, sade hon, i det hon stack sin hand i fickan och derur framtog något; jag ber er om förlåtelse, ty jag har spelt er ett litet puts. I dag på morgonen fann jag detta liggande vid er dörr, en vacker julgåfva utan tvifvel lagd der (med en listig blick pa Giles Humphrey) af någon älskvärd julnissc, som julaftonen kommer med gåfvor till snälla barn. Mycket angenämt för en dame, sade jag till mig själf, att finna ett präktigt