Humphrey, intilldess hon blef tillbakasatt. Jag afskydde mig sjelf för alla dessa tvifvel och nirde dem likväl. Men emellertid inträffade let något. En afton sedan alla gatt till hvila, höll Giles Humphrey mig länge qvar i mitt sofrum och tröttade mig med sitt förrycka egoistiska snack. Slutligen afbröt jag och gick sakta ner genom korridoren för att ej störa någon, då ag studsade vid att höra frasandet af en frunimmersklädning och varseblef vid det matta skenet från en svag lampa en karl och ett fruntimmer som hastigt skiljdes åt och aflägsnade sig i olika riktningar. Karlen, kunde jag se, var min onkels svarte tjenare, och efter ett gonblicks eftersinnande slöt jag att fruntimret måtte vara en af de slamsiga huspigorna, som icke en gång kunde afhälla sig ifrån att ilåta sie i kärlekshandel med Jocko. Äfventyret störde ej min nattro. Men nästa afton hände det att då jag efter middagen kom in i salongen och såg mig omkring, saknade jag Peg. Jag lade också mirke till att lady Fitzgibbon heller icke var synlig, men det bekymrade jag mig blott föga om. Då jag en stund väntat med otålighet och icke såg Peg komma, gick jag ut för att bedja miss Daly gå upp på hennes rum och se om hon ej var sjuk. Men innan jag gjorde