MMEöäks?ti;w— pPeg 0ÅShanghnessy i min onkels gunst. En annan blef snart anmodad om att läsa tidningarne för honom, en annan räckte honom hans kaffe. Peg blef snart afskedad från tjensten och en annan vald i hennes ställe. Denna andra var Mylady Fitzgibbon. Efter att sålunda ha fått sitt afsked var beg som en person, dender blifvit utkastad i verlden. Hon uppehöll mycket på sitt eget rum, eller satt i en vrå när hon var tillsammans med andra. Folk sade att hon var stolt och tillbakadragen. Det fann jag också vara riktigt nog, men jag antog att felet icke var hennes. Hvad mig sjelf angår så sökte jag att afiigsna hennes skygghet för mig, utan att specielt båtvinga henne min uppmärksamhet, och att komma på en vänskaplig fot med henne; det lyckades mig. Då jag lärde bättre känna henne, fann jag att hon hade en liflig fantasi och en stor fond af munterhet, men fattigdom hade förmörkat den solklara sidan af hennes natur. Jag höll med hvarje dag mer af henne och längtade att så henne ur mörkret upp i lyckans fulla dagsljus. Emellertid tänkte jag mycket öfver, om min tillgifvenhet blef bosvarad eller ej, öfver möjligheten af att Pegs tryckande fattigdom gjort henne vinningslysten; öfver hennes vänliga uppmärksamhet mot Giles