Göteborgsposten – 21 juni 1866, sida 2

Och fanns det ingen som vagade höja rösten vill du fraga, och säga ett ord till försvar för Peg? Ack jo. Det fanns en liten dame af ringa sällskaplig betydelse som vågade anmirka att hela sällskapet höll sig tillbaka för den unga flickan och kritieerade henne att den stackars varelsen sjelf märkte sig tillbakasatt af de andra fruntimren, att hon icke hade vackra morgonkliilningar att kläda sig i till thåbordet, icke praktfulla societetsdrägter att kläda sig i till middagen, ingen ridklädning att rida ut i, och att saknaden at allt detta i allmänhet verkade tryckande pa flickans sinne. Att hon blott hade en snäf svart kjol vid alla möjliga tillfällen. Att da hon var van att pyssla om en gammal man, sin far, var det sa naturligt att hon åtog sig att pyssla om Giles Humphrey som äsfven var en äldre man. Att hennes plats vid sidan om hans stol var en hamn för henne — kanhända icke nagon behaglig. men dock en hamn. Allt detta yttrades at den goda lilla damen af ringa Sällskaplig betydelse; men hvem hörde derpa?