Göteborgsposten – 21 juni 1866, sida 1

vid hennes första inträde i sällskapet? Dörrarne till deras rum voro midtframfor hvarandra i gangen. Lucretia hade varit så vänlig att hoppa öfver korridoren, hade sjelt presenterat sig för den skälfvande debutanten och tagit henne under sina vingars skugga. Den goda Lucretia! var jag färdig att utbryta; men ljuset föll lika på de tva ansigtena då de stego ned, och jag fann Stralen i hennes 0 och smaleendet på hennes läppar falskare än nagonsin. Mylady var klädd i en ljusgul sidenklädn ing med rika veck samt besatt med dia manter och spetsar. Peg var klädd i en snäif klädning af gammaldags broderadt silkestyg, som hon måtte ha funnit i sin mormors garderob. Om halsen och vid hiinderna hade hon spetsar af hvitt musslin och hennes lockiga har hölls tillsammans af ett svart band. Da de skyndade ned för trappan framför 05s och kommo in i det starka ljusskenet nedifran, nöp onkel Giles mig i armen så alt jag var nära att skrika till. — Hvem är det fruntimret, nevö? Vid alla diamanter som nagonsin blänkt i vertden! jag har aldrig sett ett sadant fruntimmer sedan jag var yngling. — Hvem? sporde jag. — Ej den granna gula, svarade han, utan den andra med bandet om häret.