Göteborgsposten – 21 juni 1866, sida 1

2L ö— förskräckelse som de dansande slammorna gåfvo ett starkare uttryck på hans pergamentsansigte, det innehaller penningar, guld, juveler! Tror du att jag salt min ungdom och helsa för ingenting derborta? — Men hvarför har ni fört det med er till oro och plåga för er Jelf? Hvarför har ni ej lemnat det i en bank i London? Lemnat det i London? sade han och stirrade på mig, som om jag varit en röfvare; killjn mig vid hvad jag med sadan möda förvärtvat? Förära hvad jag sammanspatrat till herr Den eller Den! Du är ännu en dum skolpojke, nevö! Du skall nog en gang lära känna verlden. — Godt! sade jag; kommer ni ej ner och ser mina vinner? Jag sade dig, Tom, att detta rum lag vid ändan al en lang korridor. Vid andra ändan korsades denna af en annan kortare korridor, hvarifrun trappan gick ned. Da min onkel i ycko om hörnet för att ga till trapsligt upp straxt framför och pan, gick en dörr plöt och tva qvinliga gestalter visade sig pu FR OSS, dörrtröskeln, belysta af eldbrasan från rummet bakom dem. Lucretia Fitzgibbon med sin arm graciöst lindad om Peg 0Shaughnessys lif. Hade hela nejdens stjerna i sinnet att beskydda det stackars svarta lilla lammet från bergen