Göteborgsposten – 18 juni 1866, sida 2

Till den middag, som prins Oscer i forgär ga sör centralkomitn och kommissarierna samt dem son haft befattning med utställningsbyggnadens uppförande var äfven inbjuden qvartersmannen vid flottans statior 1 Stockholm, Isaac Cedergren. hvilken under kapt Nermans öfverinseende ledt sjelfva verkställigheten a byggnadsarbetet, och öfverlemnade H. K. K. vid till fallet till hr C. medaljen Memoria pignus i guld hvilken, enligt ett af statsrådet Lagerstråle uppläs kongl. bref, blifvit honom af konungen tilldelad säsom belöning för hans skicklighet och nit vid det ifrå gavarande arbetets utförande. Unionskomiten skall, efter hvad Asten bladet med bestämdhet tror sig veta, samlas i Kristiania i början af nästa månad. Expositionstidningen, som från och med i Fredags blef daglig tidning, innehåller i denna dags: n:o ett porträtt al centralkomitäns vice ordförande frih. Knut Bonde, — Tidningen lärer fått ovanlig stor spridning — nägot sou den också förtjenar. Fran Riksdagen. Förstärkta lagutskottet fattade sistl. Thorsdag, med rikets ständers rätt följande beslut: I I afseende på beväringsfrågan antogs med 63 röster mot 54 följande skrifvelse till K. M:t: -Då de uti K. Mits proposition föreslagna förändrade grunder för beväringsinrättningen och för bildande af en landtstorm ännu inom landet äro föga kända; då de derjemte icke väl torde kunna pröfvas och bedömas förr, än förslag till armens och beväringens organisation i helhet och sammanhang blifvit framstäldt; då slutligen med skäl kan ifrågasättas, om den afgående representationen bör, genom yttrande i en fråga af så genomgripande art som denna, i mer eller mindre mån binda en blifvande riksdags beslut: få rikets ständer, till svar å BE. K. M:ts proposition anhålla, att K. M:t behagade till en kommande riksdags pröfning i sin helhet framlägga denna fråga. (Minoriteten röstade lör följande skrifvelseförsla Då de uti K. M:is proposition föreslagna förändrade grunder för beväringsinrättningen och för bildande af en landstorm ännu inom landet äro föga kända; då derjemte de icke väl torde kunna pröfvas och bedömas förr, än förslag till armens och beväringens organisation i helhet och sammanhang blifvit framstäldt; då slutligen med skäl kan ifrågasättas, om den afgäende representationen bör, genom sitt yttrande i on fråga af så genomgripande art som denna, i mer eller mindre mån binda en blifvande riksdags beslut: anse rikets ständer sig icke böra godkänna K. M:ts nu afgifna proposition, men anhålla att K. M:t behagade till en kommande riksdags prörning i sin helhet framlägga denna fråga). 2. Med 69 röster mot 47 beslöts att hos K. M:t anhålla om utfärdande af en författning, hvarigenom förklaras: dels att den rätt och pligt, som enligt K M:ts cirkulärbref d. 21 Augusti 1786 tillkommer konsistorierna i riket att, vid upprättande af törslag till kyrkoherde-lagenheter, ej allenast taga i betraktande de sökandes lärdom och tjensteälder, utan äfven göra afseende å den kännedom, försigtighet och nit, hvarmed de skött sina anförtrodda kall, ej blifvit inskränkt genom hvad sedermera i detta ämne utkomna författningar iunehålla; dels ock att, med ändring af hvad berörda nådiga bref stadgar i fråga om upprättande af förslag till kapellansoch andra sådana beställningar, enahanda rätt och pligt skall konsistorierna vid upprättande af dylikt förslag tillkomma. (Minoriteten röstade lör en anhallan om utfärdande af en förordning, hvarigenom, i afseende på tillsättande af presterliga sysslor i konsistoriella pastorat och sacellanier, stadgas: att, sedan domkapitlet, enligt gällande befordringslagar, uppfört tre prestmän a förslag, och desse sina prof aflagt, valförrättaren skall å frågodagen tillspörja församlingen, om hon, änskont ingenting vore att mot de föresl gnes lära och lefverne anmärka, ändock vill hafva ännu en profpredikant, för utrönande hvaraf bör iakttagas hvad 30 8 i k. förordningen om prestval d. I April 1843 föreskrifver: att, om denna fraga med ja besvaras, vallörrättaren skall uppskjuta förrättningen och anmäla församlingens önskan hos domkapitlet, hvilket då eger att, oberoende al andra lagar än dem, som bestämma kompetens, å förslaget uppföra den prestman, som, med afseende å under tjenstgöringen ådagalagd skicklighet och nit, anses bäst kunna motsvara församlingens behof; samt att emot domkapitlets ätkård dervid besvär ej få anföras.)