Göteborgsposten – 18 juni 1866, sida 1

de iakttagelser jag under loppet af några så sckunder gjorde. — Tracey, yttrade jag, månne det skulle vara nagot misstag om stället, eller har du inbjudit vänner att möta oss här? Kan detta vara lilla Peg? — Åh prat! yttrade han, det är intet misstag och jag vet intet om detta här. Peghår var gult som lin. Stackars Peg skulle visst kunna uppträda i en så skimrande drägt ! Jag har intet begrepp om hvem det kan vara. En eller annan präktig flyttfågel. Umellertid hade damen trädt in i huset, dit vi följde henne så hastigt som möjligt. Vi togo af hattarne för henne i förstugan, hvarest hon stod liksom fastnaglad på stället af förvaning öfver vårt frumträdande, med handen på låset till salsdörren. Vi gingo in i matsalen, hvarest hushållerskan infann sig skrattande i svart siden och med en strälande mössa på hufvudet. — O, sir, jag försäkrar er, att jag icke en enda minut haft mina ögon från allden, och så kommer ni på detta sätt och öfverraskar oss! Och der är lady Fitzgibben och hennes vänner, som för två timmar sedan sökte skydd här emot ovädret, och hennes nåd har hållit i med att springa ut och in rör att se om hon icke