Göteborgsposten – 16 juni 1866, sida 1

US UR UV UITUIIQHUG VOL. . 0 1II1C11 vet, sysselsätta sig både far och dot med ötvernaturliga ting och ha, att döma i både inoch utländska tidningar, bunnit särdeles långt i konsten att förvända synen på tolk. M:lle Höeldne utför sina konster, som det uppgifves, utan apparater men med — handskar. Prot. Nicolas lärer derjemte, enligt samstämmiga omdömen, ega en hardt när vidunderlig skicklighet som biljardspelare, hvilken lörskaffat honom titeln biljardspelarnes konung?. Att döma efter en skritvelsen åtföljande fotograsi, behöfver hvarken far eller dotter skämmas för sitt utscende, ty det är både sint och distingueradt. Uppbrånd angbat. Angående det förut omnämnda angfartyget, hvilket råkat i brand i sjön och derefter påträslats, ölvergifver af besättningen samt förgäfves sökt bergas af kapt. Höglund å ångaren Göteborg läses i ÅBerl. Tid. följande närmare detaljer: Angskonertskeppet Catharina Margaretha, hemmahörande i Läbeck, fördt af kapt Voigt och på resa från Riga till Antwerpen med last af linfrö, råkade Fredagen d. 8 d:s kl. omkr. 5 e. m. i brand mellan Hirthals och Skagen. ttningen räddade sig ombord å Petersburger-skonerten Georgian, kapt. Berg, som derjemte på anmodan af kapt. Voigt tog den brinnande ångaren på släp, för att om möjligt föra den till närmaste hamn, som var Frederikshavn. Då man på Gamla Skagen vars ade olyckan, begaf en båt med 12 man sig ut; den påträlfade de båda fartygen c:a å mil vester om G:la Skagen och c:a i mil från land samt erbjöd ångfartygsbefälhafvaren assistens för att sätta fartyget på land, hvarigenom efter all sannolikhet en stor del al lasten och antagligen äfven maskinen, ankare och kettingar m. m. vid inträffande gynnsam väderlek, skulle ha kunnat räddats. Kapt. V. afböjde emellertid hjelpen och trodde sig fortfarande kunna uppnå hamnen, oaktadt just samtidigt först stormasten och derefter fockmasten föllo, och hela fartyget, som var nytt och bygdt af trä, stod i lågor från fören till aktern. Kapt. Berg a sin sida lät deremot, för den händelse kapt V. skulle besluta sig för att sätta i land, styra närmare mot stranden. Omkring kl. 10 e. m. prejades skonerten al Göteborgsängaren Thor, som frågade om fartyget önskade att bli inbogseradt till Göteborg, men kapt. V. ansåg att detta nu var för sent och yrkade på att bli satt på land, hvarföre kapt. Berg gaf båten från G:la Skagen den ena bogseringskabeln och ett litet varpankare samt lät sin skonert styra in på 4 famnars vatten. Just som det brinnande fartyget skulle kastas loss från skonerten för att af Skag-båten varpas på grund, hade YThor sackat nägot akterut, och kapt. V. kom då på andra tankar samt ville icke sätta på land, hvarföre båten åter langade kabel och ankare upp på skonerten och styrde bort till Thor, under det att skonerten lovade mera och styrde kursen rätt ut åt N.O. Skag-båten togs på släp af EThur4, som på dess uppfordran åter ångade upp motskonerten, hvarifrån frågades om den ännu trodde sig kunna lemna assistens, på hvilken fråga kapt. Appelberg svarade: Ja, jag kan bogsera den på grund-, men då härpå icke gafs något tydligt bekräftande svar och skonerten fortsatte sin kurs, vände EThor om, for:såttande sin resa och medtagande båten, som kapt. A. godhetsfullt losvade att bogsera in till G:la Skagen igen. Kort efter det man lemnat det brinnande fartyget, ungefär J timma efter, tycktes det ha kastats loss från skonerten, men då det nu icke var tänkbart att kunna få fatt i kabeln, sedan den först blifvit kastad loss och sedan gått till botten, ty att fiska upp den under det brinnande fartyget var ogörligt, fanns för såväl den ena som andra ingenting annat att göra än att beskedligt se på, huru ett stort kapital, som måhända under andra förhållanden, åtminstone till en del, kunnat räddas, gick alldeles törloradt. — Våra läsare känna redan fartygets slutliga öde. En missionär. I -JöÖnköpings Tidnings senaste n:o läses följande nekrolog: I Wexjöbladet4 annonseras, att svenske missionären Sven Ryden, stadd på återresa till fäderneslandet från Indien, d. 1 d:s aflidit i London, något öfver 40 år gammal. Hr Ryden, om var son till bonde i Hestra församling af Jönköpings län, kände som gosse ett oemotståndligt begär att studera till prest, men fadren motverkade länge och ihärdigt denna hans önskan samt tvang honom att deltaga i de vid landtbruket vanligen förekommande göromål, för hvilka han dock saknade all lust. Omsider, då han var i det närmaste fullvuxen, erhöll han på begäran tillåtelse af sin far att hegifva sig till Skåne, för att der söka arbete, och blef hos en bonde nära Lund engagerad som tröskekarl på beting., d. v. s. mot viss andel i den säd han medhann att uttröska. Sedan han sålunda på visst sätt erhållit rättighet att sjelf disponera öfver sin tid, vaknade åter den gamla studiehågen och Sjögrens grammatika, om hvars tillvaro han åtminstone egde begrepp, började åter spöka i hans hjerna. Han vände sig till socknens prest, och denne lofvade beredvilligt att hjelpa honom med de första elementerna. När ynglingens nya husbonde snart fick se sin tröskeman blanda grammatikor och glosböcker bland sädeskärfvarne och, på förfrågan om orsaken dertill, erhöll till svar, att han ernade blifva prest, svarade bonden: ja, här jag får höra dig predika, skall jag offra 100 rdr till dig, ett löfte, som han sedan ganska frikostigt uppfyllde, Snart begaf sig Ryden in till Lund och erhöll der hos doktor Fjellstedt så väl hjelp till sitt uppehälle, som ledning vid sina studier och kunde elter några få års tid absolvera först studentoch sedan prestexamen. Tacksamheten jemte egen böjelse dref honom nu att inviga sig till den yttre missionens tjenst, och efter förut undergången beredelse i Basel afgick han jemte 2 andra svenskar till Ostindien, hvarest han under cirka 10 års tid verkat som missionär. Hans helsa började dock att betydligt försämras på den nya vistelseorten, och för ett par år sedan gjorde han en resa till hemorten, för att rekreera sig, men vände åter till platsen för sin påbörjade verksamhet. I år hade han för afsigt att åter i hemorten uppfriska sig efter sitt vistande i det heta indiska klimatet, men blef redan under vägen hemkallad till det rätta säderneslandet. Hr R. var gift med framlidne lektorn i Wexjö Blomstrands yngsta dotter, hvilken begåfvad med en god reflexionsförmåga hemsändt diverse intressanta skildringar af det aflägsna landets natur och folk uti bref, som stundom varit införda uti svenska tidningar. Fru Rydens äldste bror, docent vid Lunds akademi, vistas ännu som missionär i Indien.