Den lå:de Juni 1866. I dag tillkännagitver kanonernas dån i Sveriges hufvudstad, att den fredsfest der är öppnad, i hvilken alla Nordens folk äro inbjudna till deltagande. Dagens märklighet i och för sig förhöjes än mera af den häftiga krigiska oro, som råder inom det öfriga Europa, och den allmänna jäsning, som griper der sinnena. Och denna oro, denna jäsning har närmast framkallats af det våldsdåd, som tillfogades för blott ett par år sedan just ett at de nordiska folk, som nu i Sveriges hutvudstad deltager uti den fredliga industriela täflan. Besegradt af öfvermakten, förlamadt af inre tvedrägt, har Danmark måst se en del at sitt eget kört och blod skälfvande slitas ifrån sin kropp, utan förmåga af något annat motstånd än en vädjan till folkens Herre och den högsta rättvisans skipare. Underligt foga sig händelsernas länkar in i hvarandra. Under det Danmark ännu blödande af sina sår söker sina bröders öppnade famn och der med dem tömma en ny löftets bägare för Nordens