Göteborgsposten – 14 juni 1866, sida 1

— Ers höghet har rätt, svarade Richelieu saktmodigt; jag ville blott i konungens och rättvisans namn erinra M. de Francheterre om att ett ord vore nog för att förvandla honom till en anklagad till ännu mera: en brottsling. — Må ers excellens göra det då, svarade Renaud kallt. — Det ligger i ert sätt, afbröt konungen, en bitterhet och en bestämdhet, för hvilka ni gjorde bättre i att säga motiverna. Om ni nödvändigt vill att vi verkligen skola vredgas på er, skola vi kanhända göra er den äran; men kom tills dess ihåg att ni illa löner det intresse vi visa er. — Ers majestät har rätt, men om ers majestät visste huru föga jag sätter värde på lifvet, på friheten, på hedersbetygelser ... — Via er ålder! utropade kardinalen förvånad. — Ni blir förvånad, ni liksom de öfriga, monseigneurDet tyckes er som om ungdom borde innefatta i sig alla andra fördelar! Men hvad betyder det väl att vara ung om man ej är i besittning af hvad som utgör den obetydligastes lycka vid denna älder? — Sålunda, sade Ludvig XIII, har äfven ni förlorat modet? ... Redan! ... men hvilka illusioner har ni förlorat ? — Alla ... Men må ers majesät förlåta mig, återtog Renaud som återfått all sin kallblodighet, denna historia skulle ingalunda intressera ers majestät och uppväcka smätsamma minnen.