Göteborgsposten – 12 juni 1866, sida 2

— AA biträde utnämnde Hoffmann, samt landspresidenten Scheel v. Plessen. Det är tydligt att guvernören låtit militär besätta ständerhuset, för att hindra församlingens öppnande. Nan torde kunna antaga, att Hoffmann protesterat häremot och att ständerna i stället skola samlas i Altona, dit preussiska trupper i så fall måste rycka, för att besätta staden och förekomma församlingen. Huruvida då någon militärkamp skall följa, kan ännu icke beräknas, ehuru det väl är möjligt. Preussen tyckes ha förutsett denna eventualitet, åtminstone ökas truppstyrkan i Lauenburg, som nu beräknas till 5,000 man, kanske i afsigt att taga den lilla österrikiska brigaden mellan tvenne sköldar. Medan sålunda händelserna här skrida till utveckling och ett afgörande, göra de på samma sätt i Italien, der det nuvarande tillståndet är alldeles olidligt och ohållbart. Österrikes handlingssätt mot Venetien är sådant, att resning måste tima i denna olyckliga provins, för hvilken det öfriga Italien då ej långrej kan hålla sig främmande eller på afstånd. Den senaste underrättelsen från Venedig lyder: är råder stark jäsning på grund af tvångslånet. Vid den utomordentliga andra utskrifningen ega rymningar i massa rum; de österrikiska myndigheterna ha liksom 1859 låtit bortföra jernkronan. Det är nämndt att Venedigs fullmäktige protesterat mot tvångslånet såsom lagstridigt och outförbart — men å andra sidan hemfaller hvar och en, som vägrar att betala skatt, till ståndrätten. Till dessa bekymmer och detta elände kommer nu äfven hungern. Venedigs officiella tidning meddelar att befallning utfärdats om, att staden skall för händelse af blokad proviantera för tre månader. I ett bref från Venetien läses härjemte: Österrike bestjäl oss! skriar det i alla fyra väderstrecken, ropar det diplomatien i öronen. Minnesmärkena från våra stora tider, vår äras monumenter, våra konstnärers mästerverk bortföras från Venedig. Om regeringarne vilja fördröja kriget, böra de åtminstone för Guds skull hejda dess moderna ostgöters barbari! Osterrikarnes plundring af skattkammaren i Venedig (tesoro de S. Marco) är höjden af råhet och ömklighet på samma gång. I denna skattkammare funnos utom föremål af högt penningoch konstvärde: kristallvasen med trälsarens blod, silfverscalan med ett stycke af passionsscalan, agatkalken med en del af Johannes Döparens hufvudskål, dogen Morosinis svärd, en biskopsstol, som utgifves för att vara S:t Marci o. s. v. Befälhafvaren för sjunde österrikiska armåekåren, Maroicic di Madonna del Monte, gör borgmastaren i Padua personligt ansvarig för hvarje demonstration mot regeringen. Nämnde Maroicic har sagt till borgmästaren, att om vid truppernas möjliga afmarsch folket yppar några regeringsfientliga tendenser mot sjunde kåren, skall han af den aldra ringaste anledning låta staden vederfaras Brescias öde! Det var d. 31 Mars och d. 1 April 1859, som Haynau i Brescia anställde det förtärande blodbad, öfver hvilket han i sin officiela berättelse yfdes med dessa ord: Jag befaller, att inga fångar göras, men att hv.r och en ögonblickligen nedhugges, som gripes med vapen i hand; jag befaller, att de hus skola sättas i brand, ur hvilka skott lossasDet är farligt för de österrikiska myndigheterna att återkalla detta blodsdåd i minnet. Från Florens skrifves, att vid Po symptomerna börja bli alltmera hotande. Cialdini står i begrepp att lemna Bologna. Man anser det omöjligt, att han skall göra ett försök att mellan Barchessa och Borgeforte öfverskrida Po, för att närmast vända sig mot Legnago, den svagaste fästningen i fyrkanten. Times innehåller hvarje dag ledande artiklar angående krigsutsigter. I dess senast hitgångna nummer läsa vi följande lika sanna som träffande anmärkningar: Österrikes och Pressens kombinerade expedition till hertigdömena var oriktig; hertigdömenas förenade besättning var orätt; den enskilda Gasteinskonventionen mellan missdådarne var orätt; och det är endast genom att nu uppgisva konventionen som Österrike har rätt. Österrike är, i det att det nu handlar med Förbundet för förbundsändamål, på sin rätta stig, och Preussen är lika bundet vid ett dekret om förbundsexekution som Danmark var det för någon tid sedan... Det är märkligt att se, huru den stora stormen springer rundt till den punkt — der den första oräuen utfördes. Det är helt och hållet för Holsteins skull som Schlesien hotas. Österrikes armåer drogos in i Böhmen af Preussens beteende i Holstein och af ingenting annat. Tysklands Mellanstater samla trupper, för att hjelpa till vid den holsteinska frågans lösning. Preussen kände detta mycket väl, medan det klagade öfver offensiva rustningar. Det hade sjelft icke rustat, men var derför ej oskyldigt. Det behandlade både med ord och handling hertigdömena såsom sina egna, och det vill synas som att det nu till sist skall nödgas strida för dem. Men det är förfärligt att tänka, huru denna storm kan sprida sig. Fastän det ej vägrade att deltaga i konferensen, gjorde Italien ingen hemlighet af sina planer mot Venetien, Men bakom Italien står Frankrike och bakom Osterrike (2) Ryssland. Det säges äfven, att Italiens planer mot Österrikes Adriatiska provinser föranledt en politisk enighet emellan sultanen och kejsar Frans Josef, och ingen synes betvifla, att det krig, som börjar vid Östersjön, kan utotränka sim till Svarta Hafvet