Göteborgsposten – 12 juni 1866, sida 1

ee 7—l(2W— t——— mig lycklig öfver att ha erhällit detta tillträde just då herr de Francheterre blifvit förd från sitt fängelse ... — Hvad säger ni? utbrast kardinalen förvånad; hvad pratar ni om herr de Francheterre? — Jag har nyss erfarit att han på konungens befallning blifvit förd från Bouffay. Jag trodde att han var hos ers eminens och jag skyndade hit genast ... — Jag är alldeles okunnig om något sådant, afbröt Richelicu; jag har ej gifvit någon sådan befallning! — Det måste då vara hans majestät sjelf ... — Ja, sade kardinalen ytterst förvirrad. När var det ni blef underrättad om detta? — Det är knappt tio minuter sedan, monscigucur; jag har låtit köra hit i fullt galopp. — År ert åkdon der nere, herr de ValencsG? frågade ministern lifligt. — Ja, monseigneur. — Följ mig då. Vi skola omedelbart begifva oss till konungen. Vi veta sålunda hvad vi ha att rätta oss efter. Det är ingen tid att förlora. Derefter lemnade Richelieu med en helt ungdomlig liflighet sitt rum och steg hastigt nedför trappan till sitt hotell. Grefven och markisen följde honom, mycket förvånade öfver den sinnesrörelse de sett återspegla sig i hans eminens drag. Blanche, hvilken de hastigt drogo med sig, var åtminstone lika förvånad som de. Hon begrep ej hvilket nytt intresse som tycktes lifva dessa tre allvarliga män för en simpel löjtnant, som ända