Göteborgsposten – 12 juni 1866, sida 1

illstyrkta förslaget om förändrad grund för uttaxeringen af landstingsmedlen, har af A samt presteoch bondestånden förkastats, och utan synnerligt ordande. Jag tror dock att rågan hade tält vid en närmare prötning, ty ut den nuvarande uttaxeringsgrunden tarfvar en revision, kan ej gerna bestridas. Emelertid lemnar frågans öde ett bevis på riktigheten at Adam Smiths sats, att en gammal skatt alltid är bättre än en ny?. Bland förslag af verklig vigt som ständerna zodkänt, vill jag särskildt framhålla det, att utgiftsstater för tulloch postverken hädanetter skola upprättas för att i sammanhang ned den öfriga statsregleringen af nästa rikslag pröfvas och stadtästas, och att på enananda sätt framgent skall förfaras-. Såsom en karakteristisk episod i gårdagene plenum i bondeståndet vill jag omnämna, att då der föredrogs den uppställda propositionen till votering i förstärkt utskott röranle frågan om förändring i grunderna för beräringsinrättningen samt om bildandet af en andtstorm, så upplyste Ola Jönsson från Skåne, att då bondeståndets afslag icke upptagits propositionen, skulle nämnde stånds ledamöer i utskottet icke deltaga i voteringen, om propositionen at de öfriga stånden godkändes. Att en sådan åtgärd å bondeståndets sida är srundlagsvidrig, törbisåg troligen talaren, eller och innebar hans yttrande ett afsigtligt grundagsbrott. Emellertid afslog ståndet hela voveringspropositionen, hvarigenom åtskilligt trassel kan uppstå, och möjligen på sistone en skandal, dock numera af ingen egentlig betydelse, då det i alla fall lider på de yttersta iiderna med ståndsriksdagen. Emedan äfven åtskilliga lagförslag måste medelst förstärkt lagutskott afgöras, så företogs igår val till ledamöter i detsamma. Adeln och presteståndet gjorde sig all möda att dertill utse så många lagkunniga som möjligt, men icke så borgarståndet; den som dertill erhöll de flesta rösterna var kakelugnsmakaren Pettersson, och vidare en talrik samling, som riktigast torde böra hänföras under kategorien villitterata rådmän. Valet vittnade ötverhufvudtaget om allt annat än takt bland det tredje ståndets ledamöter. Men det lider på slutet. För några dagar sedan anställdes i bondeståndet val till ledamöter i ett förstärkt utskott. Dervid afgafs en sedel å hvilken stod skritvit: Svante Bergström, Svante Bergström, Svante Bergström! o. s. v. Uans namn upptaget ensamt för alla som ständet till ilrågavarande utskott skulle välja. Detta pojäaaktiga skämt hade till följd att då igår val till förstärkt lagutskott skulle verkställas, så inlades i urnan en sedel, som öppnad befanns innehålla en serie af dumma travesteringar på en annan riksdagsmans namn. Med dylikt skräp sysselsätter man sig under värmen i det hedervärda ständet. Förslaget, väckt på riddarhuset, att öfverlemna den gamla landtmarskalksstolen — af elfenben, och, om jag ej missminner mig, en skänk at Johan Gabriel De la Gardie, till Vitterhets-, historieoch antiqvitets-akademien, blef med en helig rysning förkastadt. En viss oro råder inom stånden huruvida styrelsen för industriutställningen skall vara nog hård att icke inbjuda rikets ständer till utställningens högtidliga öppnande, utan istället låta dem, som annat tolk, köpa biljetter. 22 D