sjan af referatet berättats. -—-— ee CP — marherre vid II. M. konungens norska hofstat. Nominationen föregicks — kanske motiverades — af den frikostiga gåfvan at 16,000 rdr, hvarmed hr Benedicks uppmuntrade en hingstdepot i Norge. Under sådana förhållanden synes kammarherrefullmakten, om än ovanlig, vara vältörtjent. Göran. Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Vi meddela här slutet af referatet öfver förhöret angående sista eldsvådan i Masthuggsbergen, hvilket referat på grund al bristande utrymme ej kunde i dess helhet införas i lördagens tidning. Förhöret med de hyresgäster, hvilka bott i det hus derelden uppstod, lemnade följande upplysningar; Smeden P. A. Ekholm berättade, att han bott i andra våningen af besagde hus. Han hade 1 radt för 1,000 rdr och förlorade hela sitt lösörebo. Han väcktes af buller från våningen öfver honom (vinden) och fann då han öppnade dörren till förstugan, att eld utbrutit under trappan till andra väningen, hvarest stodo nägra skåp. Han med hustru och barn kommo nästan nakna ned på en stege, som upprestes mot fönstret. — Hans hustru berättade detsamma. Fabriksarbetaren J. Olsson hade försäkring för 550 rdr. Bodde i andra våningen midt emot Ekholm. Han måste sjelf hoppa ned i marken, Då hustrun skulle göra detsamma blef hon hängande i fönstret och hjelptes sedan ned på en stege. Arbetskarlen Frans Liljeholm berättade, att då han och hans hustru på aftonen kommo hem satt hustru Kristina Andersson på trappan till sitt hus. De satte sig ned och spräkade. Skräddaren Hansson kom kort derefter i öfverlastadt tillstånd till dem. Han talade en stund med Liljeholm. Hustru A. yttrade då att klockan snart vore eliva och att man borde gå och lägga sig. Liljeholm instämde häri och alla tre begåfvo sig in — hustru Andersson dock ej, såsom hon uppgifvit. in i boden, utan i sitt på motsatta sidan belägna egna rum. Emellertid hade Hanssons besök på denna tid af dygnet väckt en viss fruktan hos Liljeholm, isynnerhet som H:s täta besök i huset redan förut ingilvit misstankar. Han meddelade derföre, sedan han kommit upp i sin bostad, sina farhågor åt hustrun, hvilken äfven kände sig orolig. Liljeholm öppnade derföre sakta på koksdörren, och såg nu att Hansson, som stått och väntat tills makarne Liljeholm skulle hinna upp, gick in i huset. Han gick likväl — hvad Liljeholm tillfölje af lokalens beskaffenhet med säkerhet kunde iakttaga — icke in i boden och icke heller in i hustru A:s rum, utan, som det föreföll L., till skåpen under trappan, der han en stund stod och hade något snusslande sör sig. Efter tio minuters förlopp gick han åter ut, hvarpå hustru A. stängde till förstugudörren. Hansson sade ej, då han kom, att han hade något ärende; icke heller hade han i händerna eller kunde under den tillknäppta rocken ha haft något bleckmatt. Hvarken hustru A. eller Hansson voro inne i boden, såsom de båda uppgifvit. Afven Liljeholm med hustru nödgades rädda sig genom fönstret. Hustru A. nekade bestämdt till Liljeholms uppgifter. Liljeholms hustru berättade detsamma som mannen angående Hansson. Hon såg dock ej då H. kom in i förstugan, och kunde således icke säga om han var inne i boden eller ej. Han hade bestämdt ej något bleckmått med sig. H. var vid tillfället mycket rusig såsom han på sista tiden brukat vara, Jernvägsarbetaren Svensson hade intet att berätta. Hustru Ekholm tillade följande: Hustru A. hade på Lördagen ej, såsom hon brukat, köpt in mat för Söndagen, och då hon tillfrågades om orsaken dertill hade hon svarat att priserna dertill voro för dyra. På Lördags morgon gick värdinnans far bort med en mängd linne hvilket hustru A. på tillfrågan sagt skola lagas, oaktadt en sådan lagning nyss förut egt rum. Hustru A:s syster hade deremot uppgifvit att dessa kläder blifvit lagade af hustru A. En person skulle dessutom kl. 11 på Söndags qväl ha sett skräddaren Hansson bära en klädkorg, hvilken H. på tillfrågan förklarat innehålla matvaror. Bagaregesällen J. Andersson, boende på eti vindsrum i Anderssonska huset, kom kl. närmare 1 på natten hem. Dörren var stängd och han knackade päI stället för att som eljest alltid brukade vara fallet låta honom vänta mycket länge kom hustru A. och öppnade nästan genast. Hon var då nästan men ej fullt afklädd. Andersson hade dock innan hon öppnade hört att någon liksom prasslade i förstugan. Han kunde ej bestämdt säga om hon kom från sitt rum då hon öppnade. Intet tecken till eld märktes i trappan då han gick upp. Han anmärkte för sin hustru att han släppts ovanligt nastigt in. A:s hustru Albertina Sigtström berättade att innan mannen kom hem hade hon hört någon gå i strumporna eller barfota på svalen. Sedan han kommit hem hörde hon detsamma, och då gick nattvandraren äfven utför trapporna. Hon såg ett sken genom dörren och hörde ett smattrande. Hon gjorde då allarm. Huru hon jemte makarne Johansson och den på vinden sofvande gubben blefvo råddade har i börEn hund innebrändes. Af de öfriga athörda vittnena hade intet vigt att förtälja. Skråddaren Lars Fröberg, en 76 å man, fader till Kristina Andersson, påstod sig oaktadt han låg i samma rum som dottern, ej ha hört! att denna var uppe om natten icke ens då hon oppnade åt bagaregesällen Andersson. Kristina A. förnekade sig ha varit med eld i boden eller under trappan. Klädknytet som bortfördes bestod af skjortor som skulle lagas. Under trappan hade folk ofta gått och trasslat. Hon och Hansson vidhöllo hvar sina uppgifter om samtalet angående hennes man och hans hemkomst till Midsommar. Hon förnekade att hon, såsom blifvit uppgilvet, låtit H. sofva middag på hennes soffa, Han hade gjort så en gång utan lof, men blifvit utkörd. Åklagaren anmärkte att de af H. omnämnda Hammarån och Svensson ej stått att finna oaktadt trägna efterforskningar. Målet uppsköts på 8 dagar och skulle hustru Andersson och skräddaregesällen Hansson vid laga påföljd infinna sig vid nästa förhör. De husegare hvilka gjort förluster på branden lemnade följande uppgifter: Tullvaktmästare A. P. Anderssons hus N:o 97 i 5:te roten hade nedbrunnit; det var försäkradt för 1,600 rdr i städernas allm. bolag. Lösegendomen var försäkrad i Jönköpings bolag för 1,500 rdr. Förlusten af den senare uppgick till mellan 4 och 500 rdr