Göteborgsposten – 11 juni 1866, sida 2

hvar som helst annars. Vi skola tillsammans bestorma kardinalen, hertigen af Orleans, konungen om det behötves, men skyndom oss. De två ädlingarne uppstego i vagnen och läto köra sig till klostret des Dames-BlanchesMichel som man lemnat qvar 1 rummet återfick så småningom sina krafter. IIan varseblef blot en af de två beljenter herr de Valenca lemnat qvar hos honom. — Hvad gör ni här? frågade han honom häftigt. — Behötver ni något: genmålte betjen:ea n. — Nej, svarade Michel, ännu bedofvad etter sitt äfventyr. Jag bedrar mig ej! sade han i det han till hältten uppreste sig. Ni var nyss i värdshuset dit jag inträdde med den eländige tiggaren som förrådt mig. Hvem är ni? Hvad vill ni mig? — Jag heter Germain och är sedan tio år tillbaka i herr gretvens tjenst. — Godt. Men det säger mig ej hvad ni gjorde i värdshuset, ej heller hurn eller hvarföre ni fört mig hit. — Det är helt enkelt. Alltsedan mlle Blanche blef inspärrad i kloster har jag på herr grefvens befallning hållit mig i grannskapet at detsamma för att bevaka alla misstänkta personer som jag såg stryka deromkring. Under dessa fjorton dagar har ni kommit så ofta att jag varit på min vakt emot er, eller åtminstone emot hvad ni ville företaga er, ty jag fann att ni personligen hade ett rätt hyggligt utseende. — Ni är mycket artig, herr Germain, mumlade Michel med en återstod at vrede. An sedan?