Göteborgsposten – 11 juni 1866, sida 1

honom, tillsammans med två domestiker, hvilka hade i uppdrag att bevaka alla hans rörelser. Michel åkte på detta sätt utan att ba fullt medvetande om hvad som tilldrog sig ända till det hotell der grefven bodde. Åkdonet stannade. Man förde honom ur vagnen, man införde honom i ett rum och man utsträckte honom på en soffa. När man ville undersöka hans fickor, vaknade han plötsligt upp ur sin orörlighet; men i trots af alla ansträngningar som han gjorde för att undandraga sig det våld för hvilket han var utsatt, fråntog man honom hans börs, liksom man bemäktigade sig den medaljong som Renaud anförtrott honom för att öfverbringas till Blanche. Grefven tog denna medaljong och undersökte den med noggrannaste uppmärksamhet. — Det är verkligen hon! mumlade han. I detta ögonblick inträdde markis de Tourville som. herr de Valenc låtit förbereda. Den senare räckte honom medaljongen under tystnad. Markisen betraktade den i sin ordning ytterst noga. Det var verkligen densamma som baron de Francheterre visat honom. Men huru hade detta smycke kommit i Michels: händer? Huru hade Renaud kunnat besluta sig för att skiljas vid detsamma? Då markisen kastade ögonen på fången, trodde han sig märka att denne blott med yttersta svårighet andades. — Frigör denne man! utropade han. Viljen j qväfva honom? :