med sitt vapensigill inlägga papper om hvars innehåll jag ännu är okunnig. — Är det på detta konvolut ni väntar? frågade markis de Tourville. — Ja. Om jag förr ej gifvit er förtroende häraf, är det derföre att på samma gang jag mottog detta tunga konvolut kom äfven ett bref till mig från honom, hvilket han ej hunnit fullborda innan döden afbröt honom och som jag nu skall visa er. Med dessa ord reste sig grefve de Valenc6 och gick fram till en byrå som han öppnade. Han tog der ett papper, vek upp detsamma och liste med hög röst följande rader: Min högt älskade broder, sDet är en döende som tillskrifver dig och hvars vilja sålunda bör vara dig helig. Det konvolut jag tillsänder dig och som jag förseglat med mitt vapensigill innehåller en hemlighet, hvars tillvaro jag aldrig omtalat för dig at motiver som du en dag skall uppskatta. Detta konvolut innesluter en rättvisligen aktad familjs heder, och det skulle vara den svartaste otacksamhet att fördunkla denna familjs vapensköld. Om jag likväl anförtror dig denna hemlighet är det emedan jag ej vill att den skall dö med mig; jag hoppas att det ögonblick skall komma då det ej mera blir nödvändigt att hålla den dold. Jag fordrar derföre af dig den ed att du ej bryter sigillet till detta konvolut förrän den dag då ... — Min bror kunde ej fullborda meningen, återtog grefve de Valenck. Hvad innehålla dessa mystiska rader: