Göteborgsposten – 7 juni 1866, sida 2

Samma misstanka, som fattat M. de Tourrille, syntes äfven ha framställt sig för Blanches fader. Man erinrar sig med hvilken skyndsamhet han hade sändt till Paris en estafett, hvilken ännu icke kommit tillbaka. Under tiden, och för att skringra det dunkel, hvilket plötsligt insvept honom, begärde han af kardinalen rätt att göra husvisitation i Renauds bostad. Richelieu låtsade blott med motvilja lemna sitt bifall dertill, men var i sjelfva verket blott så mycket mera böjd derför, som han hoppades vinna några upplysningar för egen räkning. Grefve de Valenc6, biträdd af tvenne rättsbetjenter, och ätfoljd af markisen, inträngde hos Renaud och började en noggrann undersökning. Det första föremål som träffade deras blickar var samma värja, hvilken legat i Renauds vagga den dag han blef anförtrodd åt M. de Pardaillans omsorger. Grefven betraktade den med en förvåning som ej kan beskrifvas och hvilken ej undföll Michel. Likväl meddelade grefven icke åt någon de känslor som åsynen af vapnet framkallade hos honom. Han fortfor med undersökningen och bleknade synbart, då han i en byrå fann tvenne bref från sin dotter, hvars stil han fullkomligt igenkände.