Göteborgsposten – 6 juni 1866, sida 1

2 o . Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Bland de tyska artister, hvilka under dir. Gaulelii ledning förliden höst likt en skara sängsäglar logo sig ned på var kust, med den otacksaumma uppiften att lära oss, i den höga Norden, hvad muik egentligen var, befann sig äfven en artist i beclådnadskonsten, med det nätta namnet Franz Scheisein. Han hade att syssla med hjeltarnes och hjelinnornas yttre menniskor, — han var med ett ord kraddare lör garderoben. För öfrigt torde det väl Uven händt, att han en och annan gång uppträdde sand kören i någon al de fantastiska drägter han ned så stor talang förstod att sammanlappa; ätminstone såg man honom i privatlifvet svänga sig i det ånga har, som utgör ett väsentligt kriterium på en sann tysk artist. Hur som belst: det tyska sällskapet försvann härifrån efter att förgäfves på den ohjelpliga svenska graniten ha sökt utså Åna korn af germanisk kultur, men glömde att taga Franz Scheiblein med sig. Ingen tänkte på att bjelpa denne tillbaka till sitt land, hvadan han måste underkasta sig den kränkningen att, efter att ha kostymerat konstens heroer, hos en anspråkslös skräddare sy kläder at gesäller och arbetskarlar. Hos denne skräddare arbetade en syflicka vid namu Sofi Eriksson. Denna, som ej vistades hos skräddaren om nätterna, aflagsnade sig aftonen före Kristi himmelssärdsdag efter att i en byrå i samma rum, der Franz Scheiblein fick logera, ha nedlagt en portmonnå innehållande 3 rdr 33 öre. Dagen efter nyssnämnde högtidsdag var portmonnäen sörsvunnen. Scheiblein gjorde emellertid sina besök på nykterhetsvärdshusen i staden. En dag hade han, efter att ha tömt ett obestämdt antal seidlar öl, sält lägga sig i ett rum på ett af nykterhetsvardshusen. Då han aflägsnat sig, befanns det att en hvit silkessjaleti, tillhörig en Betty Lindström, och en brun portmonnä, tillhörande en Maria Brink försvunnit ur en byra i rummet, hvarest ingen annan än Scheiblein innevarit, hvarför denne också genast misstänktes för stölden. Hvad beträffade Maria Brink, hade han dock gilvit med den ena handen om han tagit med den andra, ty han hade förärat henne en liten bit af en guldygla som hört till en härkedja. Detta smycke störtade Franz Scheiblein. Det hade nemligen just legat i den från Sofi Eriksson stulna portmonnåen. Sedan detta blef bekant anmäldes stölden i polisen och Scheiblein häktades. Han var i går inställd i poliskammaren. Den säkerhet som utmärkte honom då han uppträdde på stadens gator hade ej bestått profvet mot denna olycka. , Han såg nu ut som en vanlig menniska, hvilken blyges öfver en begången brottslig bandling. Som det var förgäfves att neka hade han också aflagt bekännelse om de begångna tillgreppen. Då han ej erhållit tillstånd att i riket vistas, hvadan han efter undergånget straff skulle återsoaslas till Tyskland, införpassades han till cellfångelset. Målet remitterades till rådhusrätten. För anatteri straffade Johanna Pettersson Öronsell hade anträffats medan hon utbjöd till salu en fruntimmers doffelkappa, hvilken blifvit stuien i en Villa vid Nya allten. Hon påstod, att hon emottagit den till försäljning af en flicka vid namn Fina Jonsson, men då hon ej kunde lörete denna flicka, var uppgiften af noll och intet värde. Målet remitterades till rådhusrätten och Johanna Cronsell införpassades till celllängelset.