Göteborgsposten – 5 juni 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — Hoppas, käre herre, yttrade Michel i det han gick. Det är omöjligt att icke försynen kommer och klappar på dörren till ert fängelse. Han skyndade ut i korridoren, hvarest fångvaktaren tåligt väntade på slutet af samtalet. Michel hörde ånyo riglarne gnissla och den tunga dörren med ett doft ljud sluta sig om fången. En betänklighet framställde sig för den förtviflade tjenaren då han åter befann sig på gatan. Borde han nu, då han kände till saken, för kardinalen uppenbara det hemliga skälet för det uppdrag som hans herre gifvit honom? Hade ej Renaud talat om att dö? Och att dö af en anledning eller af en annan förändrade intet af sjelfva upplösningen på denna tragedi. För öfrigt smickrade sig Michel med att kunna öfvertyga Richelieu om den unge officerens oskuld. Han hoppades att han i sin enfald skulle kunna finna ord och uttryck, som förmådde afväpna förste ministerns vrede. Stackars Michel! begick han ) Forts. fr. N:o 125.