Göteborgsposten – 4 juni 1866, sida 2

— Du finner det vil, jag är en förkastad varelse! — Nå, utbrast Michel lifligt, men hvarför tager ni henne inte? — Hvem? Blanche! utropade Renaud med en rysning. — Naturligtvis. jag kunna fänka på att taga henne med våld! Skullo jag kunna vanhelga så mycken oskuld och renhet! — Parbleu! ni ha ett besynnerligt sätt att älska, ni adelsmän! Kallar ni det älska utt trycka en qvinnas finger, att betrakta henne på en bal eller i kyrkan? Det är ej mitt sält att se saken, och om jag vore i ert ställe ... — IIvad skulle du göra? frågade den unge officern förvanad. — Hvad jag skulle göra? ... det skall jag säga er. Jag skulle helt enkelt enlevera fröken de Valence, jag skulle föra henne till en mycket ödslig trakt, jag skulle anförtro henne till en säker person och jag skulle säga till hennes far: Välj! min frihet i utbyte mot er dotter. Det är hvad jag skulle göra. Vill ni det? Inom två dagar. skall saken vara klar. Renaud hade aldrig hört sin betjent framkomma med så djerfva äsigter i kärlek. Han satt ett ögonblick stum af förvåning. — Du har sålunda ett medel att realisera denna plan ? frågade han slutligen. Du kan sålunda intränga i klostret les Dames-Blanches? När jag vill, svarade Michel, i det han höjde på exlarne som om det blott vore fråga om en småsak.