Göteborgsposten – 4 juni 1866, sida 2

— På hvad sätt? — Det är mycket enkelt. Jag köper hela denna skara af tiggare som hvarje morgon tränges utanför klosterporten och jag kan föra hela klosterpersonalen till er om ni blott siger ett ord. — Jag förbjuder samhet, yttrade Renar mildare, jag ber dig u dig att skrida till en dylik våldid i sträng ton; men, tillade han trätta hvad jag nu vill säga. — Det är nog, monseigneur; jag lyssnar. — Du ser denn: han framtog en klenot jacka, man hängde dei födelse. Sedan m:me jag aldrig lemnat den: det är mitt enda fami den till Blanche och som den dyrbaraste sa henne att, om finner de föräldrar jag lifs lidanden. Jag vil att jag ej förbannut adelsman. Har du för — Ja, men hur rv medaljong? fortfor fången, i det omsorgsfullt dold i vecken af hans 1 om halsen på mig straxt efter min de Pardaillan lemnade mig den, har den innesluter min mors porträtt; jeurf ... tag den. Du skall lemna säga henne att jag gifver henne den k Du skall jag eger i verlden jag dör, och om hon någonsin återförlorat, skall hon berätta dem mitt att de genom henne skola få veta deras minne och att jag dött såsom statt mig? r komma fram till henne och tala med henne utan att u — Sade du mig i klostret. — Det är sannt. — Nåväl, låna e träng jemte dem i klo ) viöcka misstankar? icke nyss att tiggare hade tillträde n af dessa olyckliges trasor och instret.