Göteborgsposten – 4 juni 1866, sida 1

— Sålunda, utropade Renaud i det han vredgad sprang upp fran stolen, är denne förbannade grefve ej nöjd med att ha lätit kasta mig i fängelse, han beröfvar mig äfven det enda testamente jag eger! Hvad ha de vidare gjort dessa missfoster af himnd och hat? — De förde ej med sig mer in dessa två saker. Huru mycket jag än skrek och protesterade så säste man intet afseende vid hvad jag sade. Men en af de svartklädda personer hvilka befunno der och som förde ett slags protokoll sade mig att de saker som togos voro antecknade och att mina reklamationer äfven förts till protokollet. Man uppläste för mig detta protokoll, man lät mig underteckna det och man drog sig tillbaka efter att förgiäfves ha fortsatt efterforskningarne. — Jag borde ha väntat mig det. Denne mans blinda raseri skall framdeles ej lemna mig något lugn. Och markis de Tourville har deltagit i denna visitation! Sålunda hatar äfven han mig och förenar sig med mina fiender! — Hvad har ni att frukta at dem? invände Michel. Föröfrigt kan det hända att ni öfverdrifver vigten af denna åtgärd. Jag märkte fullkomligt vil att hvarken grefven eller markisen ådagalade nagon passion i deras sätt att gå tillväga. Jag trodde mig i deras drag läsa mer förvåning och nyfikenhet än hat. Grefven isynnerhet uppgaf vid synen af denna värja ett rop af öfverraskning, hvilket bevisar mig att detta föremål lifligt frapperade honom. — Är det möjligt? yttrade Renaud förvirrad. Det var märkvärdigt! Och ifrån detta ögonblick har du ej itersett dem? Du har ingenting erfarit?