Göteborgsposten – 4 juni 1866, sida 1

— Emedan det är bättre för mig att han är okunnig derom. Om, såsom jag förmodar, det bref jag bar till m:me de Guise är första steget till de underhandlingar af hvilka Monsicurs giftermal blef en följd, ligger det i mitt intresse att iakttaga tystnad. Promierministern skall aldrig förlåta mig att ha varit det verktyg med hvilket man måttat första huggot åt honom i det nederlag han led, isynnerhet som slumpen fört mig tio gånger förut i vägen för honom. Det är detta han låter mig plikta för, ej det som tjenar till förevänning för hans hämnd. Jag kännor honom nu alltför väl för att hoppas att han någonsin skulle glömma den förödmjukelse Gaston och m:me de Chevreuse lätit honom och m:me de Comballet undergå. Du inser sålunda att det är tre att jag tiger. . — Jag förstår ej mycket af hvad ni nu sagt mig, svarade Michel. Likväl om detta giftermal redan är fulibordadt, om olyckan en gång är skedd, star det ju ej till att ändra och kardinalens raseri skall ej gagna nagonting till. — Det är sannt, men det försvinner ej i och mid detsamma saken är skedd. — Likväl, invände ytterligare den unge mannen, efter ni ej visste hvad detta bref innehöll Visserligen, men han skall ej tro det. Han skall betrakta mig blott som verktyget. Du har nyss haft ett förskräckligt, ett talande exempel på att det är verktyget som krossas och ej armen som för detsamma. Chalais är död, under det Gaston som skötte tärningarne i det vågsamma spel hvari man inlätit sig ej ens lemnat sitt parti