Göteborgsposten – 4 juni 1866, sida 1

— Ingenting. — Men hvem har skickat dig hit? Huru har det lyckats dig att komma in i fängelset? . I — Talamod, min käre herre, svarade Michel småleende. Skulle ni ej först vilja veta hvad som blifvit af fröken de Valencå?: — Du vet det då? frågade Renaud gladt öfverraskad. Michel berättade honom då hvar Blanche var samt omtalade derefter huru han skaffat sig tillträde till kardinalen och hvilka vilkor denne föreskrifvit för gardeslöjtnantens frihet. — Hvad betyder för denne man en hemlighet af så ringa vigt? sade baronen i bitter ton. IIvartill skulle det väl tjena honom att jag meddelade honom densamma? — Jag vet det ej, men han tycktes fästa stor vigt dervid. — Utan tvifvel föreställer han sig att det är fråga om någon ny komplott och har samma öde i beredskap at mig, som han låtit den olycklige grefve de Chalais undergå. — Himlen bevare oss! utropade Michel förskräckt. — Har du ej kunnat förstå det af hans hotelser? frågade Renaud utan både vrede och fruktan. Nåväl! Jag kan siga det till dig som är mig tillgifven, till dig som gifvit mig det största bevis på vänskap som finnes i verlden, det att vara trogen i olyckan; denna hemlighet som Richelieu är så angelägen att få veta är ej mera någon hemlighet för någon. — Nå hvarföre då ej omtala den för honom? yttrade Michel helt naturligt.