Göteborgsposten – 2 juni 1866, sida 2

7 Ti ilka naturligtvis i brist på tillgång genast förrandlades till motsvarande vatten och brödstraff. De leste af dessa uslingar voro äldre, naturligtvis djupt sunkna. personer. En af dem var dock blott 16 år, och denne framkallade ett djupt medlidande. Född f en mor, eom alldeles icke bryr sig om honom, har han nu försörjt sig med tiggeri samt ett och annat irendes uträttande. Ibland har han fått mat på fateigförsörjningenz men att han, huru han än burit sig it, dagligen ej varit långt skild från hungersnöden, derom vittnade hans utmerglade kropp, hvilken var inhöljd i paltor af den mest motbjudande beskaffenhet. Han har för öfrigt ett hyggligt och mildt anrigte, och syntes, hvad som sällan är fallet med så ytterligt utblottade personer, skämmas för sitt elände. Afven han skulle erlägga sina 2: 50, d. v. s. undergå tre dagars fängelse vid vatten och bröd, men skulle sedan etter erhallen första Åvarning inlör uppsytingsmannen i sitt distrikt blifva intagen a försörjningsinrättningen för att få tak öfver hufvudet. En skräddaregesäll vid namn Törling, som i lagarne kommit hit till staden, hade användt sina ediga stunder: med att gå och tigga, hvarvid han afven användt hotelser och ovett lör att böja de mednenniskors hjertan, som visat sig känslolösa lör den konsterfarne gesällens vådjande ull deras barmhertigvet. För öfrigt hade han i förgar sormedelst använlande af spirituosa höjt sig ölver mensklighetens sma bekymmer, hvadan han icke beller bekymrat sig om n poliskonstapel, som kvmmit i hans närhet. Kon stapeln var dock ej hka likgiltig för honom, utan anhöll om hans sällskap till polisvakten, der han ock, bhagande under en bank i Finkan, under sång och skämt tillbragte natten. I går förklarade han i poliskammaren att han e varit öfverlastad, utan att han blott af en annan räddaregesåll. som lärt i Kristinehamn och således ej kunde vara en smulgråt, blifvit bjuden på ett par drammar, hvilka dock omöjligen kunde ha haft någon inverkan på honom. Han framställde denna förklaring under det han med ena handen i luften beskref cirklar, hvilka blott den som är van att sy knapphal kan åstadkomma. Då han emellertid trodde sig finna att polismästaren nom sig hvälfde några tankar på att inbjuda honom på ett par dygns vistelse i en enslig cell utan annat sällskap än några kakor bröd och en kruka vatten, utbrast han ömkligt: — Nej, gode nådige herrar, icke det! Min kropp blir rakt förstörd på det sättet! Och då detta icke tog skruf, tillade han ännu mera ömkligt: — Snälle beskedlige herrar, haf barmhertighet med min fattiga kropp. Slutet på historien blef, att T. förständigades genast förfoga sin ÅFsattiga kropp ur staden, så kärt det honom vore att icke exponera besagde persedel för en botöfning i samma stil som den, för hvilken han nyss uttryckt så lifl:ga farhågor. — tEt:t