Göteborgsposten – 2 juni 1866, sida 2

zies sp Hanens ljenuUuRrd utlgang. då sager LOL respondence Russe Rustningarne hafva blifvit förskräckliga, lidelserna äro i högsta grad upphetsade, och finanserna i Osterrike. Preussen och Italien förete en betänklig underbalance, hvilken skall betäckas eller rättfärdisas. Då vi derför kasta en allvarlig blick på den verkliga situationen i Tyskland och Italien, är det ss en omöjhghet att upptä ka de aldra ringaste utsigter till en lycklig utgång af kongressen. Om denna sammanträder, skall den nödgas närmare inlåta sig på de enskilda frågorna, men den slesvig-holsteinska frågan såväl som förbundsreformen och den venetianska saken äro lika olycksdigra. I de tvenne första frågorna har Preussen gått för långt, att kunna frivilligt draga sig tillbaka, utan att åtminstone lida ett moraliskt nederlag, och det kan anses mycket tvifvelaktigt, om det skall finna sig häri. Hvad Venetien angår, kan Österrike, äfven om det samtycker till Venetiens afträdande, likväl endast göra det emot en områdesersättning, och det finnes ingen sannolikhet för, att Preussen skulle gifva det Schlesien, den preussiska krigsärans vagga. För öfrigt förfogar man icke heller utan vidare öfver mäktiga staters öde, och vi kunna icke anse det möjligt, att hejda intelligenta befolkningars rörelse, då den väl en gång pädrifvits mot ett bestämdt mål: kriget. Vi upprepa, att kongresstanken är en vacker och högsinnad ide, men det skall alltid vara svårt att kunna affatta en bestämd och noggrannt formulerad förhandlingsbasis. Vi äro för vår del öfvertygade om, att diskussionen af de förut nämnda frågorna, hvilken skall företagas i fredlig afsigt, endast skall tjena till att i de flesta fall). framkalla missförstånd och öka oenigheten Huru rätt den ryska organen har häri, framgår redan af den ilskenhet, hvarmed de preussiska tidningarne upptagit den halfofficiela franska tidningen Pays antydningar om en möjlighet för de sväfvande frågornas uppgörelse i godo, hvarvid det franska bladet bland andra vilkor äfven uppställde bildandet af en ny tysk stat vid Rhen, till hvilken Preussen skulle bidraga genom att atträda sina provinser vid Rhen. Köln. Zeit. låter en al sina korresp. säga: Tyskland har f. n. 1,500,000 man under vapen. Det är ej någon ringa makt. I Frankrike har man erinrat om 600,000 man franska soldater, för den händelse att kongressen icke lemnar något resultat. Fransmännen bör, då diplomaterna äro samlade, icke drifva det för långt, ty tyskarne skulle plötsligt kunna erinra sig, att de ej behöfva fyra dagar, for att rycka fram med 1,500,000 soldater. De franska tidningarne ha nemligen sagt, att Frankrike kan på fyra dagar uppställa fullt slagfärdiga 600,000 man. I samma tyska tidning yttras itven med detta preussiska öfvermod, som väl bör stäckas i tid: Den tvedrägt, som utbrutit mellan Preussen och Österrike, har åter vitvit fransmannen mod. Då det törenade Tyskland genomdref sin vilja i Slesvigholtein, vågade man vid Seine knappast att älla. Men nu, då Tyskland åter är splittradt. uppträda fransmännen åter med sitt republikansktbonapartistiska högmod:. Pays yttrade i sin förut nämnda artikel äfven, att, om Preussen finge annexera Slesvig och Holstein, skulle det återlemna Nordslesvig till Danmark. Med Nordslesvig me nas till och med vestra delen af Flensborg. jemte Sundeved och Als. Här är besolkninsen så godt som uteslutande dansk, och Als ir för Danmarks försvar ätven i strategiskt hänseende ytterst vigtigt. Vill Europa vara tullt rättvist mot Danmark, måste således)! Flensburgslinien bli gränsen mellan Nordoch Mellanslesvig, Då Bismarks tidning i Berlin 0 ;mierger den franska regeringsorganens ytt rande, sätter hon i stället tor Nordslesvigren del at Nordslesvig. Preussens ställmng vid kongressen är redan häraf i denna punkt tydlig. Det vill återlemna Nordslesvig, till och med Apenrade, men behålla Dyppel och Als, hvarest den herrliga preussiska armåen skar sina lagrar. Om kongressen säger Prov. Corresp. ett blad som säges stå konung Wilhelm när mast: Preussen har redan d. 28:de gilvit sitt samtycke till planen om en konferens i Paris; men det fasthåller vid den förutsättning. att af förhandlingarnes gång det måste snarligen kl rt framträda, buruvida det är möjligt): att hysa några allvarliga förhoppningar om s1 tredens bevarande. Preussen framhåller ätvenledes bestämdt, att utlandet icke bör ställa oberåtiigade fordringar om atgörandet af trågor, hvilka uteslutande tillhöra Tysklands domA värjo. Ronterenserna börja sannolikt i nästa vecka. Förhandlingarne skola tillsvidare in1 ledas at de ifrågavarande makternas gesand-se ter; först senare, om dessa forhandlingar lemna allvarlig usigt till ett resultat, skola utrikesmumstrarne kanske resa till Paris. De ungerrattelser, som tidningarne hittills med-IU delat angående förslagen med afseende påkonterensen, äro ogrundade och sakna allt be-JÄ råttigande. Huru Österrike uppfattar sin ställning si till kongressens hufvudfrägor, framgår af en förklaring i den officiela österrikiska tidnin-J en i Venetien, deri det heter: Österrike antager konferensen endast på basis af sitt land områdes okränkbarhet. Det vill således icke veta af någon afträdelse. Att Italien ej hyser något förtroende till konferensen, visa fakta derstädes. Såsom i förgår, skulle, enligt uppgift af en k. ordo nansofficer hos Victor Emanuel, denne afresal till högqvarteret Piacensa. der Garibaldi skulle — — h 6 ( S 8