Göteborgsposten – 1 juni 1866, sida 2

köpmän. Det var dock den skillnaden mellan då och nu, att aktickapitalerna den tiden voro betydligt minhe; de varierade från 50,000 L till 300,000 , istalet fr att nu figurera summor från en half till 5 millioner. Emellertid uppstod ett allmänt begär efer kontanter; sondpapper föllo plötsligt ansenligt och Consols gingo till och med ned till 733(.. En allmän ruin blef en följd häraf, bankerna bestormades liksom för ett par veckor sedan och regeringen blef nödsakad att bevilja 3 millioner Å till lån på gods, varor o. 8 v.; det visade sig emellertid att denna bjelp ytterst sparsamt begagnades Den nästa krisen inträffade år 1837, men denna var af en mera inskränkt natur och föranleddes egentligen af de stora sörskotter och blanco-krediter, som gäfvos köpmännen i Nordamerika; engelska banken understödde med betydliga summor de större Londoner-husen, som derigenom råkat i forlägenhet, utan att lock kunna förhindra att nästan alla dessa hus måre inställa sina betalningar. Under den derigenom förorsakade paniken fluktuerade dock fonds och aktier icke mycket. Den tredje krisen kom år 1847. Under det föregående året hade utfärdats jernbane-projekter till det oerhörda beloppet af 300 millioner 2. Consols stodo d. 1 Januari nästan i 94, men i Oktober voro de nere i 783,. Efterfrågan för penningarwar omåttlig och sedan bankens reservsond smält ihop till 1,170,740 Å efterkom regeringen de ledande diskontausens begäran och suspenderade bankakten, som vid den tiden haft gällande kraft endast i 3 år; det lägsta diskonto hvartill lån kunde beviljas var 8 proc. Verkan häraf var ofantlig; under loppet af 2 månader stego Consols från 784 4 till 851, och inom 7 månader var diskontot åter nere i 312 proc. Året derpå gick det ned i 21, proc. och förblef ungefår på samma punkt (mellan 2 och 3 procent) i nära 3 år. Under 1857 års kris, som frambragtes genom de vildaste och mest ruinerade spekulationer i exporthandeln, understödda af hänsynslösa krediter af bankirhusen, egde upphäfvandet af bankakten rum d. 9 November och diskontot bestämdes till 10 proc.; Consols gingo från 942 ned i 8612 och bankens reservfond reducerades till 957,710 Å; men liksom de förra gångerna var stigandet raskt och ihållande, och året derpå stodo Consols i 983, samt diskontot i 22 proc. Den senaste krisens historia är nogsamt bekant. En lycka år att förrädet af kontanter hällits på en så hög ståndpunkt, tillfölje af de senaste 8 mänadernas höga diskonto i engelska banken, ett försigtighetsmått som samtidigt bidragit till att hejda spekulationsmanien innan den nått en sådan höjd att den kunnat kompromettera landets handel. Till och med vid den senaste bankuppgörelsen är förrådet af kontanter dubbelt så stort som vid krisen 1857 och 50 proc. större än 1847 och man torde kunna hoppas att detta hastigare och lättare skall kunna bidraga till återupprättandet af det allmänna förtroendet än fordom varit fallet, liksom äfven bör kunna antagas att förlusterna vid de många fallissementerna skola blifva mindre, kännbara och af ringare utsträckning än man i första ögonblicket syntes böjd att tro. Bankräkenskaperna och Consols visade under de 3 sista kriserna, jemförda med hvarandra följande inbördes förhållande. Metallisk valuta Reservfond Diskonto Consols Åsterl. Å sterl. 1847 8, 408.750 1176.740 8 7831, 1857 6,484,096 957,710 10 8612 1866 12,323, 805 730 830 10 8437,. Vetenskaps-societeten i Upsala. Vid societetens sammanträde d. 28 sistl. Maj invaldes tilll inhemska ledamöter i medicinsk-naturhistoriska klassen adjunkterna T. Thorell och Th. M. Fries i Upsala. Till utländska ledamöter kallades i fysisktmatematiska klassen J. C. Adams, direktor af obser vatoriet i Cambridge, A. E. Arppe, prof. i kemi i Helsingfors, och C. G. C. Bischoff, prof. i kemi och teknologi i Bonn; samt i medicinskt-naturhistoriska M. Schultze, med. prof. i Bonn. Till korrespondenter kallades W. Lassel, privat astronom i Liverpool, W. de la Rue, privat astronom i London, T. Kjerulf, lektor i mineralogi i Kristiania, och J. C. Marignac, prof. i kemi i Geneve. Bergstedtska premiet tilldelades d:r R. Rubenson och till H. K. H:ts pris förordades doc. P. Th. Cleve. Prof. Fries förevisade Snömöglet (Lanosa nivalis), som vårtiden växer i smältande snödrifvor och efter snöns försvinnande qvarlemnar ett hvitt ludd på gr prodden. Detta är allmännaste orsaken till vintersädens utgående. Warbergs badhus närmar sig — skrifves i N. II. T. — allt mera sin fullbordan. Bassinerna äro redan sårdiga till begagnande. Från en större reservoir uti badhusets torn äro rörledningar af galvaniseradt jern lagda till badrummen, och en fortsättning af denna rörledning är vidare lagd under bryggan till bassinbyggnaden upp i dess midtelkupol, der åter en reservoir är anbragt, hvarifrån rörledningarne gå ned i hvarje badrum för åstadkommande al duscher. Glacinen är ock färdig, liksom äfven de sista cementblocken nu utläggas på vågbrytaren. Arbetena i purkanläggningarne (på 4 skilda ställen) äro ock i det närmaste afslutade; blott en och annan detalj återstår. Göta hofrätt har förordnat v. häradsh. J. Börjesson att från d. 4 d:s till d. I nästk. Sept. förvalta borgmästare-embetet i Wenersborg. Vidskepelse och rahet. I Ähristianadsbladet för sistl. Onsdag läses följande: Grymhet och vidskepelse följas vanligen åt; båda ha sin rot i bristande upplysning. Men man skulle knappt kunna tro att vidskepelsen ännu i våra dagar utöfvar ett sådant välde, som verkligen är förhållandet. Sålunda finnes mången som tror att alla slags krämpor och sjukdomar kunna hjelpas genom att dricka aflifvade brottslingars blod, och flera personer hade verkligen för sådant ändamål kommit tillstädes vid Borgs afrättning. Tillochmed en s. k. bättre familj trån en af våra större städer hade drifvits af samma vidskepliga föreställning till Röinge afrättsplats, i ändamål att kurera ett sjukligt barn. Flera ville tränga igenom spetsgården och skynda fram till liket, men afvisades naturligtvis af kronobetjeningen. Men sedan lagens väktare voro sin kos och den stora massan aflägsnat sig, uppfördes ett skådespel, nästan ännu mera hårresande än sjelfva exekutionen. Le mest ursinnigt vidskepliga hade samlat sig en trång krets kring den plats der stupstocken legat och uppgrälde med sina händer af den bloddränkta jorden och förde den till sina läppar för att suga till sig af innehållet. Det är oss motbjudande att omnämna dessa drag af en mera än djurisk råhet; men det kan möjligen ha sin nytta med sig att sådant blir allmänt kändt; ty hvilken anklagelse innebär icke dessa ulldragelser mot dem, som hafva sig folkets religiösa nnfarcetran amhofrondd