gen ej inlåta sig i någon tidningspolemik. Uppstär strid om en regeringsåtgärd, vidtagen eller påsordrad, så bör väl polemiken bestå både i framläggandet af fakta och i belysningen af motsidans argumentation. Men hvad annat är väl detta än en polemik? Hr Blanche, som är mera känslomenniska ängpolitiker, uppställde som motiv för sitt afslagsvotum, att regeringen bör med lugn värdighet åhöra och öfverväga de stridande partiernas argumenter, men icke stiga ned i deras leder och blanda sig i striden, ty då blir hon sjelf part. Satsen är riktig då en strid föres mellan två parter, eller rättare sagdt partier; men om striden riktas mot regeringen, om den anfalles t. ex. at de reaklonära — man kan ju tänka sig, och måste tänka sig möjligbeten af att sådana framgent och kanske företrädesvis nu skola uppstå? eller at protektionisterna, och man tår ej dåra sig af der förhoppningen, att dessa efter detta skola kasta yxan i sjön — skall icke heller då regeringen blanda sig i striden och beröfvas den rättighet, som är allas rätt, den att försvara sig och sina handlingar? Jag har här fästat mig vid den princip, hr Blanche uppställt, icke vid frågan om anslaget till Posttidningen, och jag har med det nu anförda endast velat antyda, att då hr Blanche velat afslå anslaget, så har han dervid anlitat ett skäl, som på den frågan ej är användbart. Vida bättre, mera fullvigtiga skäl hade lätteligen stått honom till buds om han tänkt sig in i frågan. Hr Bergmans (från Wisby) äfvensom hr Hiertas yttranden för afslag voro tvitvelsutan mest genomtänkta. De utgingo från den åsigten, att,en regering som åtnjuter nationens förtroende icke behöfver en särskild organ inom tidningspressen, och att en regering som är i saknad af nationens förtroende alls icke är betjent med en organ huru rikt doterad som helst. Men den förstnämnde talaren slog öfver målet då han förmälde sig rösta för afslag just derföre Åatt han ville ha regeringen respekterad. Om denna åsigt är riktig, så följer deraf, att regeringen icke hellernu skulle blitva respekterad, derest hon, angripen t. ex. af den stora firman Aegidius, Rydqvist, Klinkowström, Schultzenheim, Mörner, Flach Å komp. fann sig befogad uppträda i den nuva rande Posttidningen med genmäle? (Respekten måtte väl ej vara beroende derat att nämnde tidning uppbär 10 eller 45,000 rdr i årligt skatteanslag? Jag känner ej anledningen till hr Muröns frånvaro i borgarståndets gårdagsplenum. Orsaken dertill var utan tvifvel fullgiltig; ty hr Murns nitälskan för anslagets beviljande är allmänt känd. Mot ståndets afslagsbeslut hastade åtskilliga ledamöter att reservera sig, en åtgärd som hade hela karakteren af en lojal offerfest med komiska accessoirer. Till ståndens kännedom meddelades igår, att konungen till dag för riksdagens atslutande utsatt d. 21 Juni. Högmessotexten på den söndag, hvarmed den veckan börjar under hvilken atslutningsdagen infaller, handlar om — det borttappade fåret.