— — Fullkomligt; men om han vägrar att säga mig det? — Då finner han sig väl i fängelset och då ... — Då? ... frågade Michel i ängslig ton i det han betraktade kardinalen väntande på att han skulle fullborda sin fras. — Då får han bli qvar der ... i afbidan på något bättre åtminstone, tillade premierministern i hotande ton. Sc här, sade han, i det han hastigt skref några ord på en papperslapp, här är nagot som skall öppna fängelseportarne för dig. Om du lyckas, så kom tillbaka och meddela mig det. Han framrickte derefter papperslappen, hvilken Michel omsorgsfullt nedstoppade i fickan på sin jacka innan han drog sig tillbaka. En minut derefter hade han hjertligt tackat gardisten, ötverstigit tröskeln ut fill gatan och styrde skyndsamt kosan mot fängelset. Under vigen dit frågade han sig sjelf om han helt enkelt borde omtala för sin herre det samtal han nyss haft med kardinalen, eller om det ej vore bättre att skickligt söka utleta den hemlighet han fått i uppdrag att skaffa sig reda på. Hans tvekan räckte ej länge. Hau beslöt sig för att omtala alltsammans. Portarne till fängelset öppnades på ögonblicket då Michel framvisade Richelieus namnteckning.