Göteborgsposten – 31 maj 1866, sida 1

BASTARDEN Af PAUL SAUNIER. Detta beslut bidrog mer än hvarje banal tröstegrund till att göra henne lugn om icke att skänka henne frid. Hon iklädde sig utan alltför mycken motvilia den novisdrägt man räckte henne och använde så godt hon kunde den första dagens långa timmar. Följande morgon kom abbedissan och besökte henne i den enkla cell hon bebodde och föreslog, för att förströ henne, att hon skulle jemte några nunnor göra den vanliga utdelningen af lifsmedel till de fattiga, hvilken klostret åtagit sig. Blanche samtyckte dertill. Hon omfattade med glädje hvarje tillfälle som erbjöd sig för att förjaga de dystra tankar som rörde sig inom henne. Hon steg sålunda ner på klostergården der ett tretiotal tiggare utaf båda könen stodo uppställda längs efter murarne. Hon var lycklig att få taga del i detta barmhertighetsverk som hon fordom så ofta utöfvat. För hvar och en hade hon ett medlidsamt och tröstande ord. Det var för henne så att säga en rekreation midtibland de vanliga ) Forts. fr. N:o 121.