Göteborgsposten – 31 maj 1866, sida 1

I fem dagar irrade han förgäfves omkring kardinalens palats, gjorde betjenterna utledsna med sina enträgna försragniugar, sökte att blanda sig i hopen af uppraktando hofmän, då han af en händelse kom att befinna sig ansigte mot ansigte med en gardist af Renands kompani som hans herre särskit gynnat och med hvilken Michel till följe deraf temligen ofta varit i beröring. Soldaten märkte tjenarens bekymrade utseende, gick intill honom och slog honom på axeln. — Na, min kära Michel, sade han till honom, hvad är anledningen till att ni stryker omkring detta hus, som en hund hvilken söker att få nattherberge? Michel darrade och vände sig om. Hun igenkände sin interlokutör och smålog hjertligt emot honom. Det var på fem dagar det första vänliga ansigte han såg. as att fullfölja ett fafängt företag, svarade — Jag envi han, och jag börjar nu alldeles förtvifla om framgången. — Hvad är det för ett företag? Är det kanske ogrannlaga att fråga er derom? — Ingalunda. Jag skulle vilja tala med kardinalen. — Har ni er ansökan färdigskrifven? — Hvad skulle en ansökan tjena till? Han skulle knappt vårda sig om att läsa den. — Nä hvilket medel tänker ni då använda? IIvad ir ert ändamål? Att få träffa min herre. Hvad medlet beträffar ... så söker jag ännu efter ett sådant. — Ab! det är för att få träffa löjtnanten, som ni skulle vilja ha företräde hos hans eminens? frågade gar