pvas med musik och med on fana i spetsen på hvilken Venetiens lejon prunkade, och beledsagades till bangärden af en oöfverskådlig folkmängd. På gatan Cerretani blåstes Garibaldihymnen, många fönster voro behängda med flaggor. Följande dag skulle från Florens den andra afdelningen afgå. Samma dag bildades en komitå till att bistå behöfvande familjer, tillhöriga soldater, frivilliga och mobila nationalgardister; bidrag af penningar, lifsmedel, och sådana lyxartiklar, som kunna försäljas på en auktion, insamlas; kommunalrådet anslog till komitåen genast 30, 000 lire. Massor af unga män tillströmma från Venetien, för att ingå i Garibaldis kår. Till förekommande af yttermera sådan utvandring har österrikiske ståthållaren i Venetien utfärdat en sträng proklamation, hvari han förklarar dödsstrafk för alla de venetianare, som emigrera tör att taga tjenst inom italienska armn, och alla dem, hvilka härvid hjelpa dem. I Venetien väntas med snaraste en proklamation om att alla enskilda personer skola till de offentliga myndigheterna afgifva alla de vapen och den ammunition de hafva i sin ego, med hotelse af att annars, om de ej lyda, skola straffas med krigslagens hela stränghet. Denna åtgärd betraktas som inledning till belägringstillståndets proklamerande. Från Polen skrifves, att trupper alltjemt rycka i massa från Ryssland in i Polen och ned till galiziska gränsen. Äfven i trakten af Kalisch sammandrages en observationskår till en styrka af 30,000 man. Underrättelser från Brässel till Times förmäla, att Preussen konfidentielt föreslagit Ryssland ett äktenskap mellan prinsen af Hohenzollern (nu Rumeniens furste) och prinsessen Eugenie Maximianovna Romanovska af Leuchtenberg. Det skall ännu icke vara säkert, att Ryssland antager förslaget. Det paktadt anser Times, att engelska folket icke bör lägga något hinder i vågen för rumeniernas val af deras furste. Från Preussen omtalas en tragikomisk händelse. I Gleiwitz stod nemligen d. 20 d:s bantåget färdigt att afgå med de inkallade andtvärnsmännen, men deras trolofvade och hustrur satte sig deremot och kastade sig i örtviflan på skenorna framför lokomotivet. Våld kunde ej användas, hvad var dertör att söra? Slutligen gingo fruntimren in på ett örslag: de skulle få resa med, men i särskilda vagnar; de stego i, vagnarne foro af, nen damesalongerna kopplades af och förblefvo qvar. Fruntimren ville bereda staionsinspektoren Orphei lott och man hade nycken möda att lugna de förtörnade qvinrrna.