Göteborgsposten – 29 maj 1866, sida 2

att grefve de chalais röst ännu L hördes vid tjugonde hugget. Det var först vid det tretioandra, som kroppens orörlighet tillkännagaf att döden kommit. Bödeln var betäckt at blod, och skälfvande köttstycken lågo spridda öfverallt på schavotten. Richelieu hade genom sitt offers död tillintetgjort vittnet till sina förhatliga ränkor. Han fruktade icke mera att någon skulle kunna uppenbara dem, men han dref försigtigheten ända derhän att låta den prest som mottagit grefvens sista bikt försvinna. M:me de Chevreus, förvisad från hofvet afreste samma dag medförande en djup sorg och ett hat mot Richelieu hvilket var bittraro äa någonsin.