ra gånger stack ner sin sina hand i sin klädningsficka och för hvarje gång drog den tillbaka full af guldmynt, här är något som kan döfva era samvetsqval .... Res ! men res på ögonblicket ... det är nödvändigt... jag vill det! Allteftersom hon talade lade hon ifrån sig på bordet de guldmynt hon drog upp ur sin ficka. Bödeln varnira att förlora all besinning vid åsynen af så mycket guld. han lät det nedfalla i sin hatt och smålog vid den me: talliska klang som smekte hans öra, öppnade derefter dör: ren och försvann. Hertiginnan trodde sig för ögonblicket ha räddat grefve de Chalais lif. Det var den 19 Augusti 1626. Afrättningen skulle i sjelfva verket ha egt rum samma morgon. Schavotten var redan upprest; man sökte efter bödeln, men man fann honom cj. Alla Chalais vänner, alla som åtföljt hofvet till Nantes, tillochmed de likgiltigaste strömmade till Ludvig XIII och anropade honom om nåd för grefven i det de bedyrarade hans oskuld. Men man hade utmålat honom i sådana färger för konungen, att denne, såsom det ofta hände honom, från den högsta vänskap öfvergick till det bittraste hat mot sin förre gunstling. Kardinalen hade intalat honom att grefve de Chalais afskydde honom; att grefven till och med under utöfvandet af sin tjenst ej kunnat afhålla sig från att låta föraktliga åtbörder som hade afseende på konungen undfalla sig eller låta höra något oförsynt skämt om honom. Nägra bref, adresserade trån grefven till hertiginnan de Chevreuse och hvilka man fått i sin ego, gåfvo